-EKEN på äventyr- häng me!

Jag skulle ha sprungit intervaller idag men när jag kom ner till valhalla tyckte jag att det kändes så jävla orättvist att jag skulle springa intervaller när de andra lirade boll så jag bestämde mig för att köra teknik. Ett bra beslut.

Jag tror att farsan är solen och därför letar jag efter den när jag är ute. Idag har den dykt upp precis hela tiden."men vaddå, varför skulle din farsa vara solen, alla andra döda människor då? tänker ni. Ja, jag vet, oklok tanke av mig men jag har inget behov av att vara klok när min farsa är borta, jag har behov av att känna att farsan är med. Farsan är solen för mig och ni som har andra döingar kan ju låtsas att de är solen för er. (Ni kan låtsas för jag vet ju vem som Egentligen är solen)

En sån här ska jag ha! Hajar ni hur skönt? Jag ser framför mig försäsongsträning i regn, tar en varm dusch och hoppar i min Onepiece. Jag ser iofs också en söndagmorgon, vaknar och hoppar i min onepiece. Ser en resa till New York, jag reser i min onepiece. När jag tänker efter hr jag svårt att hitta situationer och tillfällen där jag inte kommer hoppa i min lilla dräkt. Och Per tyckte att mitt ärr efter magmuskeloperationen var en erotikdödare....Sa jag att jag fick av per i födelsedagspresent att välja ut och klicka hem en sån här dräkt? Han kommer ångra det lika mkt som han ångrar att han släppte loss mig med comhem och det allsvenska säsongskortet. Eller inte om jag blir lika söt som modellen som är i den här dräkten kanske. Jag tror att det var det som lurade honom en aning. I am SMART!

Om ni är trogna läsare så har ni koll på att jag förhandlade bort viasat och alla filmkanaler och istället satsade stenhårt på canal+ sport och säsongskortet  allsvenskan. Jag tyckte DÅ att det var en bra idé för att DÅ var det ingen champions league på TV och jag var asivrig på att se fotboll. Nu ligger jag ruggigt pyrt till. Riktigt tråkiga allsvenska matcher och och dessutom champions league på viasat. Nu sitter jag i soffan med en jobbig "Vad gick snett-känsla?" Per har mumlat i en vecka. Jag har mumlat i en vecka. Tom uffe mumlar. skit också!

svinskön dag till slut. Fan va man går upp och ner. Givande gympass, råbra lunchdate, soft häng på kansliet,träning på planen. Nu i soffan med uffis

Jag har ett skitbra knep när jag är ute och går på kvällarna. Jag går som en kille. Alltså det gör jag ju lite i vanliga fall också men extra mycke när det är mörkt ute. Det här knepet är skitbra för det gör att om det är en kille som vill misshandla en kille som ska attackera så kommer han sluta när han ser att jag är en tjej (en förutsättning här är att attackeraren inte är en gammal tant eller ett barn som tror att jag är en kille även när de kommer nära) och om det är en våldäktsman som vill attackera så kommer han inte gå på mig eftersom jag går som en kille. Bra va? det är bara att använda det här tipset, fritt fram till alla er kvällspromenerare därute!

Alltså vad HÄNDER? The American. 2 timmar G.Clooney= garanterat halvbra film. Trodde vi. Vi kan ingenting om film. 2 timmar george och ändå Vilket kattpiss till rulle. Hur kan en film med georgieboy vara dålig? Och ännu mer intressant fråga: Hur kan den vara den sämsta film man har sett på bio någonsin? DET ska jag och per och jompi fundera på över natten.

Är i sthlm, bara under 18 timmar för att hänga med los famlijos på farfars 90års dag. SÅ bra kväll , bara en snubbe som saknades. Farfar är bra, strong för att vara 90 bast. Alla vi andra är också bra och det var väl lite det vi kom fram till när vi var samlade ikväll. Vi får köra vidare nu, ta med allt farsan har lärt oss och sen göra det bästa av det.

I Förra inlägget försökte jag få det att verka som att jag sover middag bara för att jag är uppe i en rehabperiod, det var liksom lite falskt uppmålat. Vi fotbollsspelare, (rehabbande eller ej) sover alltid middag. Dvs Om man har möjlighet och om man inte jobbar hela dagen . På dagis och som fotbollsspelare är det okej att sova middag, på dagis säger fröken att det är okej och inom fotbollen har vi själva sagt att  sova middag är normalt. Fotbollsspelare och dagisungar är otroligt lika. Vi har fruktstund, vi går i grupp, vi tappar bort våra vantar,vi smutsar ner oss,  vi leker och vi sover middag. Kanske är det därför jag älskar att vara fotbolllsunge.

Det är lätt att bli trött när man tränar sjukgymnastik och intervaller istället för fotboll. Ekvationen blir lite ojämn. Okej det är kul att kunna springa och styrketräna men om man får tillbaka 12 från en fotbollsträning så får man kanske tillbaka 4 från ett rehabpass och intervalllöpningar. Jobbighetsfaktorn ligger på 7-12 på fotbollen och 8-12 på rehaben så kostnaden är liksom lika mycket. Det blir minus på kontot mao och därför blir man lätt lite extra trött mellan passen. Meaning: Det är bra för mig att sova middag så det ska jag göra idag.

Ibland när jag pratar med folk nuförtiden så har jag svårt att komma på hur jag ska formulera meningar. Orden kommer upp i huvet men jag sätter ihop meningarna som ett litet barn. Det här började ungefär när vi fick veta att pappa var sjuk så jag skyller även detta på "ett splittrat huvud, min farsa var sjuk och gick bort för ett par veckor sedan". Men jag tror på riktigt att det har med det att göra, jag är liksom inte riktigt med i snacket och när det sen är min tur att prata så ploppar orden ut helt oplanerat. Märkligt , mycket märkligt.

Idag har jag  pysslat med en liten pappa-film i Imovie. Satt ihop filmklipp av farsan från de senaste månaderna, galet känslosam blev jag med det var fint. Pratade med familjen om begravningen idag också, den kommer blir så himla fin och bra,  precis som om farsan själv hade fixat allt. Perfa! Om det är någon därute som har tänkt att gå på begravningen så vill jag bara påminna om att man ska anmäla sig, sista dag är på fredag och anmälan gör man genom att skicka ett mejl till [email protected]

Jag har haft saker att göra idag, därav det fattiga bloggandet. Frukost i briggen, promenad i skogen med palmis och uffe, sushi med palmis, middag med jompi, kollat elfsborg-ifk på grymmeplatser och sen avslutad med våfflor med grädde och sylt hemma hos familjen almgren i borås. Ruggigt fin dag. Tack för den!

Dagens middagstips:

Lite kvadde hade inte vart fel. Snart kanske....snart. Blir så fantastiskt fotbollssugen när man umgås i de här kretsarna. Folket runtomkring mig liksom tvingar på mig fotboll, från tidig morgon till sen kväll. Nu tvingas jag titta på superettan, Hammarby-degerfors.

En tjej som jag hade som vän på facebook sympatiserade med SD. Blev så j-a ivrig att få bort henne från min vänlista så jag gick in och klickade bort. EFTER jag hade tagit bort henne gick jag in och kollade på en status som hon hade för några veckor sedan "Har ätit indiskt för första gången".  Okeeeej loppan, kanske du ska fortsätta jobba lite för att få bort den där indien från vårt land så kan du sitta och trycka köttbullar resten av livet. FAN va less man blir på folk. Kan jag lägga till henne som vän igen bara för att få skriva in en spydig kommentar i loggen? skit att jag jämt ska vara så ivrig.

min syrra är fantastiskt rolig. Hon skickar den här bilden till mig som MMS och skriver: You and mongo-me!

När jag var uppe i sthlm var det lite som att jag inte var förlovad med någon. Alltså inte att jag var helt slampig och var med andra killar, utan just det att jag inte hängde ihop med någon annan än mig själv egentligen. Jag var med familjen men jag tog alla beslut utifrån mig, behövde inte ta hänsyn till någon. Nu är jag tillbaka i göteborg och då är jag tillsammans med Per och tillsammans har vi en hund så man kan säga att vi är nästan som en familj.

Riktig slappe-söndag idag. Jag har varit sjukt lat och bortsett från 2 promenader me ulf och en röstwalk har jag inte lämnat lgh. Thaimat och kollat fotboll (tror jag såg en minut sammanhängande) med Per,  carro, Erik and the dogs. Känner mig laddad inför en intensiv träningsvecka. Nu när jag har slappat bort hela dagen känner jag mig liksom ivrig att komma igång, massa energi som ligger i kroppen och väntar på att komma ut. Det är en bra känsla, hoppas jag kan behålla den under morgondagen , helst hela veckan.  Träningen blir så mkt enklare när man har energin till det och slipper sitta och ladda i 20 minuter för att röra på asset.

pratade med morsan på telefon imorse:

Jag fixad gårdagen. Varken förlust eller vinst= oavgjort= vi tvingades a dem firandes på vår arena. Kanske det äckligaste man kan uppleva MEN också väldigt bra för det skapar en känsla av att nästa år ska vi äckla oss på deras arena. Queen konsterten gick också bra, inga sorgliga låtar. EFter var vi och tog en cider och där spelade de livemusik. Inte vilken livemusik somhelst: Hallelujah , himlen är oskyldigt blå , om du lämnade mig nu och en frank sinatra låt. Jag klarade mig! Så konstigt, ibland räcker det med en ton från ngt som liknar en låt som farsan ngn gång har lyssnat på men igår bet det inte. Även om "om du lämnade mig nu" var nära att sticka hål på bubblan.

(okej, egentligen vill jag inte ta ut ngt i förskott men nu leder vi ed 20 mål på 3 matcher, det tappar vi inte men jag skriver det ändå så ni vet )

Idag blir en prövande dag, en riktig utmaning. Mamma, brorsan och syrran har åkt hem och jag saknar dem och pappa. Vi spelar match mot Ldb Malmö, en sån match som man så gärna vill spela men som jag ska se från sidan. Vinner vi så vill man vara med och känna sig delaktig, hatar känslan av att vara åskådare, de blir en sån konstig känsla där man känner sig utanför fast man är en del av laget. Förlorar vi så blir det riktigt jobbigt, då tvingas man se obehagliga ldb fira i guldhattar på vår arena. Och mitt i alltihopa pappa. Efter matchen ska vi gå och se queenmusik. Musik som drar igång hela känsloregistret. Så kommer de väl lira only the good die young. Ja, det blir en prövning det här.

När familjen är här blir uffe bortskämd med uppmärksamhet. Det gör att han blir ännu mera sucker for attention än han är i vanliga fall och det säger inte lite. När vi skiter i honom går han och hämtar grejer ur papperskorgen, först kommer han med papper och då ignorerar vi honom. Efter 1 minut utan effekt på pappret går han och hämtar mer papper och tuggar pappret till småsmulor, fortfarande ingen reaktion från familjen EK som har blivit lärda att de ska ignorera felbeteenden och uppmuntra det positiva . Tredje gången kommer han tillbaka med något som han vet funkar, plast. Vi kan inte låta honom käka plast då dör han ju kanske så då kommer det till slut ett: ` NEJ UFFE, du får INTE äta plast! Fyyy! skitnöjd över uppmärksamheten viftar han med svansen. Mission completed.

Idag har jag varit personligt rekordnära att hoppa över en träning. Kom fram till att ett vattenpass vore det optimala för knät och kroppen idag. Kondition, skonsamt, jobbigt, göra av med mkt energi. Laddade som fan för att försöka hitta den enrgin som inte fanns och knatade till slut ner till valhallabadet efter ett stopp på kansliet. Kommer in, byter om (japp, snabb-byte) kryssar mellan äckliga saker på golvet för att ta mig fram till duschen, går in i duschen och sen fortsätter orienteringen mellan äckliga saker på golvet hela vägen ut till bassängen. Yack, kallt.

På min födelsedag i onsdags var vi och kollade på bio. "I rymden finns inga känslor". Folk som kan film tycker säkert inte att det är en bra film och de som jobbar med personer med asbergers syndrom tycker säkert att filmen ger en fel bild av asberger men jag tycker filmen var svinskön. Asbra rytm, visar på en intressant problematik och samtidigt mysig och rolig.

I sthlm har jag tränat vattenträning. svinbra och jobbigt så man får blodsmak, det gillar jag. Lite äckligt att vara i vatten med andra men jag försöker tänka bort det. Iallafall så är det ju folk som går runt och tror att min frilla innebär att jag är en man. Eller det kanske är annat också men jag intalar mig att det handlar om frisyren för det känns bättre. När jag går in på damernas i badhuset så är det ett kritiskt tillfälle, speciellt när det är barn och äldre (två grupper av människor som har svårt att skilja på tjejer med kort hår och killar, eller om det är mer än det korta håret men oavsett svårt att se att jag är en tjej) För att undvika jobbiga situationer försöker jag få på mig bikinin ganska snabbt , jag går från fullt påklädd till bikini på bara nån minut. Med bikinin kan jag andas ut. Eller inte. Går i bikini och möts av en liten 6årig tjej som kollar med stora ögon på mig. Jag försöker visa att jag har bröst, hur man nu gör när man försöker visa det, jag antar att jag spänner upp dem eller nåt men 6åringen uppfattade inte de brösten för så fort hon har gått förbi säger hon till kompisen "var det där en kille??". Härliga, ärliga , jävla barn!

Knät mår iallafall bra. Teknikträning och intervaller på planen och det ser förbannat bra ut styrkemässigt. Morsan och syrran och brorsan är i göteborg, uffe och per är här, vi har shoppat och ätit gott och skrattat, trots det går jag runt med en dyster känsla. Hursom, knät och jag är on our way..

Det blev en bra födelsedag trots allt. Tom och sorglig, ingen farsan men vi gjorde det så bra vi kunde vi som är kvar. Första födelsedagen utan farsan, lika bra att "bring it on".

Tillbaka i götet och tillbaka på planen. Teknikträning och intervaller idag, jajjamänsan!

Sitter på bromma flygplats och väntar på flyget som ska ta mig hem till GBG.  Känns bra. Lite konstigt men bra. Har varit i sthlm i två månader med bara några dygns avstickare till per och uffe och laget i götet . Det har varit väldigt fint och en skön process att få vara med familjen under hela den här tiden men jag tror det blir kanon att komma tillbaks och försöka komma in i vissa rutiner och framförallt Uffe och Per!! och laget såklart, alltid laget också:-)

Hörrni alla ni som vet vilka ni är, ni som är runtomkring mig och familjen, ni som skickar blommor , sms, små meddelanden på facebook, ringer eller bara säger till att ni finns, ALLA NI lyssna j-igt noga nu:

Ni som har varit inne och läst de senaste två månaderna (och ni är fasen fler än ni var under tiden jag skrev) Iaf, ni har säkert koll på att jag inte har skrivit för att livet har tagit en vändning. Ena stunden bekymrar man sig över ett knä och sen några dagar efter så får farsan beskedet om att han har fått cancer som inte går att bota. Nu fick han somna in förra lördagen och vi som är kvar kämpar vidare och försöker glida på alla minnen som farsan gav oss. Galet intensivt liv när man sammanfattar det och jag känner mig lyckigt lottad över att få ha varit så nära den bästa hela livet. Tack pappa, vi jobbar vidare härnere, håll ställningarna däruppe!