-EKEN på äventyr- häng me! -

När man nästan lyckas...

Pratade på ett fairplay event idag och det kändes roligt och bra. Nolltolerans mot svordomar och fult spel, bra grej! Jag skötte mig fint tyckte jag. Så efter kommer det fram en supergullig liten kille som går i 6an och säger: Tack för inspirationen, det du sa var jätteinspirerande. Och jag svarar: Tack, f-n va glad jag blir. Att leva som man lär. Blir inte bättre när jag tittar upp och ser att det står "katolska skolan" på hans matchtröja. Men dagen har bara börjat så jag kämpar vidare mot att bli en bättre människa.

2012-04-20 @ 09:51:13 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Prestationsångest

Ni som inte är en del av den här världen förstår inte. Ni kan aldrig förstå vilken enorm press man utsätts för som hundägare. Till att börja med ska hunden helst se bra ut. Den här pressen påverkar sällan ägaren då ALLA hundägare tycker att deras hund är söt. Detta trots att andra hundägare aldrig kommenterar "ååå vad söt" utan mer " ååå...eh vad är det där för ras?" Får man en sån kommentar istället för söt-kommentaren så bör man reagera med misstänksamhet. Då bör man tänka "hm min hund ser nog inte så bra ut men skit i det". Tyvärr kommer vi aldrig till den insikten. Istället tänker vi "ååå, den andra hundägare verkar nyfiken på rasen". Kanske vill hon skaffa en till hund och då vill ha en som min lilla Ludde. Har man riktigt otur får man höra en kommentar som min morsa slängde ur sig när hon stötte på en hund som hon tyckte var ful: "åå han ser så lustig ut, ihoptryckt liksom men ändå lång" och sen alltid försöket att släta över " vad är han för ras??" som sagt, hundens snygghet eller brist på det leder sällan till prestationsångest för hundägaren. Problemen uppstår när vi rör oss mot hundens beteende, Den delen som vi hålls ansvariga för. Hunden avslöjar oss om vi inte är eller har varit den perfekta matten (vilket i hundägarvärlden är lika med att vara den perfekta människan) man ska vara Kärleksfull men ändå sätta gränser, jag och min hund ska ha ett samspel, ett gemensamt språk som vi båda förstår. Jag och Uffe har ett språk som vi båda förstår, jag skriker Kooom hiiit med
Min strängaste röst och då betyder det att Uffe ska springa i full fart fram till en främmande hund som han ska hälsa på. Efter kommer jag flämtandes " vaaad gör duuu? Med arga rösten till
Uffe och sen " förlåt, han brukar alltid komma när jag ropar" med snälla rösten till människan som äger hunden som jag nu till min fasa ser att min hund försöker sätta på. Jag rycker bort Uffe och drar honom bort , håller honom i superkort koppel som straff för att han drog. Mumlar "jävla skithund, du ska komma när jag ropar" och inser efter 100m dragande att Uffe inte är med mig på varför han straffas eftersom det har hänt 11 nya saker mellan hans vägran att komma på inkall och mitt hålla-kopplet-tight-straff. Misslyckad hund pga Misslyckad matte = misslyckad människa.

När misslyckad matte möter lyckad
Matte eller husse uppstår prestationsångest. När jag kämpar som hårdast med inkallningen , "jamen kom då Uffe, kom då, kom hit, braaa, kom,såjaaa!" hör jag hunden och hundägaren med det lyckade samspelet. Det är en matte med en liten 12veckors valp. De har känt varandra i 4 v och hon säger saker so
"nähä du pricken , leker gör vi INTE i koppel, leker gör vi bara när vi är lösa." jag tittar på Uffe. Han är iaf söt till skillnad från hennes lilla skithund. Då
Vänder hon sig till mig och säger "hur gammal är den där?" och jag förstår att det är kommentaren som tom hamnar under "vilken ras?" på tyckaomnågonannanshund-listan.

2012-04-19 @ 06:52:38 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

premiär och seger

Igår var det seripremiär i damallsvenskan och vi vann mot Djurgården med 2-0. Skönt tänker ni kanske men som fotbollsspelare och som en del i ett ambitiöst lag tänker man inte alltid så. Ibland borde vi fira mer när vi får med oss resultat och ibland kanske vi borde reflektera och analysera mer Trots att vi fick med oss resultat, balansgången är hårfin. Jag brukar, oavsett resultat ta kvällen och delar av natten till analys och kritisk granskning för att sen försöka fokusera på allt positivt dagen efter. Dagen efter har man klarat av analysen och är hyfsat klar över vad som inte stämde och då är det lättare att glädjas. Jag har försökt att köra det käcka positiva, försöka lura känslan-attityden redan direkt efter matchen men det funkar inte för mig. Hur mycket jag än upprepar "jihooo vi vann" så tuggar det ändå i bakhuvet "vad kunde vi gjort annorlunda/bättre". Som sagt, det är en balansgång, viktigt att glädjas, viktigt att analysera. Igår direkt efter matchen gick mitt huvud direkt in i "skit, vi och framförallt jag kan bättre,varför blev det inte bättre idag?" Jag funderar samtidigt som jag skriver autografer till alla sköna ungar. Jag fryser arslet av mig och när jag har skrivit ungefär 27 autografer och fingrarna börjar stelna så kommer jag fram till en liten söt tjej, kanske 8år gammal (uppskattningsvis men med tanke på att 15åringar ser ut som 25 åringarnuförtiden så var hon kanske bara 4år då) -hej! säger tjejen. Sen fortsätter hon "jag tycker om dig men idag var du inte alls så bra". Så skön tjej! Befriande att höra till att börja med, framförallt grymt att vi har såna fans som har koll på när man är dålig, för nåt år sedan kunde man få höra "du var bäst" fast man inte hade spelat en minut :-) 8åringen kan nog bli ett ledarämne för hennes mening är klockren, det sammanfattar hela grejen:att vara omtyckt fast man inte presterar bra, då är det okej att höra att prestationen inte var ngn höjdare, det är ju ofta något man vet med sig ändå, får man höra det blir det nästan som en lättnad. Ja grymt me ungar! Nu är nattens analys klar så nu kan jag ärligt glädjas åt allt det positiva, det ska jag göra idag. So long soldiers!

2012-04-11 @ 10:29:05 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

HAPPY PAPPEN och GLAD PÅSK

I torsdags firade vi Pappa som skulle ha fyllt 61år. Varför ska man fira någon som inte lever? För oss handlar det om att behålla minnet av pappa, hålla igång honom liksom. Tror det var min vän "dammis" som sa "det är bra att "marknadsföra" de som inte lever för hålls de vid liv." Kloka ord. I år inföll vårt firande av pappa ja eller "PAPPEN" som jag kallar den här lilla högtiden, samtidigt som hela världen jobbar med marknadsföring av en annan människa som också är död. Vi räds inte konkurrens men det är klart att PÅSKEN är en tuff motståndare i veckans högtidsmatch. Påsken och Pappen påminner om varandra på många sätt. Under påsken äter man mycket och gott, gärna lamm, samma sak gäller under Pappen. Familj och vänner hör också både påsken och pappen till. Ägg äter jag alltid många och det är inget jag slutar med pga att det är papp så äggen är inget du missar om du får för dig att fira papp istället för påsk nästa år. Papp är en väldigt fri högtid som man firar när det passar. Vissa firar två gånger per år, andra kanske t.om. 3-4. Vissa kallar pappen för mammen och det är också helt okej, Pappen är inte låst till ett namn eller datum. Enda kravet för pappen är att människan ni firar ska vara död och att det kan vara vemsomhelst förutom Jesus. Detaljerna i era traditioner styr ni om som ni själva vill. Vill man blanda in kyrkan så är det såklart helt okej. I vår familj tittar vi på foton och filmer från när vi var små. Vi går ut tillsammans allihopa och springer intervalller, vi beställer hem pizza och vi skrattar svinmycket. Vi hånar mamma lite med glimten i ögat, vi hälsar på farmor och farfar och får en mysig pratstund och gott fika, Vi går på stan och unnar oss något fint, vi lyssnar på Dean Martin och Frank Sinatra och sjunger med fast vi sjunger fel med vilje för att bevara minnet av PAPPEN. Om ni har någon död i närheten så tipsar jag verkligen om att skapa en egen pappen. Som sagt, det är en väldigt fri, kravlös och personlig högtid som ser ut precis så som ni väljer att utforma den. HAPPY PAPPEN ALLIHOPA! och till er andra Glad Påsk!

2012-04-07 @ 08:42:34 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

fler..

2012-04-01 @ 19:02:53 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

invigning

När jag spelade Champions League mot arsenal så var hela gänget EK i Manilla och hängde på Hoppets stjärnas invigning av "Peter Ek education center". Känner mig otroligt stolt över att pappas engagemang lever vidare nu och iom skolan, för all framtid. Lillebror och kusin spelade några låtar och morsan och lillsyrran klippte bandet, kidsen körde värsta uppvisningen i dans och sång. Här kommer några bilder.

2012-04-01 @ 16:29:06 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()