-EKEN på äventyr- häng me!

Jag har twittrat som bara satan därav torrt bloggande. Undrar om det kommer någon grej snart som är en mix av blogg och twitter. Alltså samma enkla upplägg som twitter men med lite mer utrymme, mer tecken att jobba med. Eller så vänder utvecklingen helt och folk slutar twittra, blogga, mellantwittrablogga och börjar samtala med varandra. That would be kind of sick.

syrran la in lite bilder på sin blogg. snor dem och sätter samma rubrik: syskonkärlek.

Så jag bränner alla kartor jag har, de gäller inte mer. Bara dem som jag ritar själv, bara det mina ögon ser.

Brorsan som är väldigt omtänksam kom på för ngn månad sedan att vi kunde skriva ut delar av min blogg och ge till farmor och farfar, för att de skulle ha något att läsa. De är 91 bast och sen farsan dog så har det varit lite uppe och ner med glädjestunder. SKITBRA idé sa jag och det var det ju! Sen har jag inte hört något så jag tänkte att jag får ta tag i prylen och skriva ut några inlägg som jag kan ta med nu i helgen när jag besökte. HUR SVÅRT SOMHELST! Det får inte vara inlägg med massa stavfel för då tycker inte farfar att det är bra, jag vill inte ge dem inlägg med för snabbt språk eller dålig svenska för då hajar de inte och det får inte vara några ämnen som är ointressanta "ungdomsämnen". Hittade 5 inlägg som jag tror att de skulle uppskatta, 5 inlägg på 4 år! Nu kollade jag inte igenom allt gammalt men ändå, det var inte jättelätt. Glad i hågen kommer jag till farmor och farfar, brorsan och syrran är redan där.

Kom in på hemköp förra veckan och går in i en man jag känner igen.

Det är du som spelar fotboll i kopparberg va? säger mannen.

Ja, heej säger jag. Letar febrilt i huvudet, vem? vem? vem? tror att jag kommer på att det är en ledare i jitex. Men bor du här? hör jag mig själv säga. (tänker att eftersom det är en ledare i jitex borde han bo i mölndal).

Nej men vi har ju kontor här, gatan brevid säger mannen med ett leende. okeeeej, jaja kontor ja!
Så fortsätter han: Hur ser det ut för er nu? vi tänkte skicka lite grejer till ungarna. ungarna. ungarna. jitexungarna? ska de skicka grejer till jitexungarna? finns det ens någon som kallar en grupp för jitexungarna och varför ska han skicka grejer till sitt eget lag? fan, det kanske inte är en jitexledare trots allt. Jag håller på att tappa det här nu, skiiit jag tappar det! och då kommer 

 Du vet inte vem jag är va?

och mitt killersvar: - jo, en ledare i jitex?

NEJ, DET ÄR JAG SOM JOBBAR FÖR VÄRLDENS BARN.

Han jobbar för världens barn. Världens barn är kanske världens viktigaste och finaste organisation för de jobbar för barnen, inte vilka barn som helst, världens barn. Vad för dålig människa har inte koll på världens barns representanter? Tydligen Jag. Känner mig helt rutten, som världens sämsta person och det är då mitt helt logiska resonemang sätter in " Nu måste jag göra något för att bevisa för honom att jag egentligen är god, att jag är på hans sida, på barnens sida." . Vad gör jag då? jo jag går förbi världens barns räddare, säger hejdå så snällt jag kan och sen ställer jag mig och pratar med min hemlösa faktumförsäljare bosse. Pratar med bosse ibland men den här gången gör jag det bara för att världensbarnsbeskyddare ska se mig och tänka aa, hon köper faktum, då måste det finnas något gott i henne. Vem f-n gör så? Jag gör så. #no heaven for me

hej, jag har börjat twittra som eken5. Kanske är detta bara tillfälligt men just nu har jag inget behov av bloggen. Konstigt det där, hur man kan växa ifrån varandra. Eller jag vet inte, kanske är det vad vi har gjort, kanske är det bara en kortvarig brejk. Följ mig gärna på twitter tills jag är tillbaka här igen. Det är ju en beige variant av bloggande och jag är lite emot det egentligen men samtidigt kan jag inte blogga om jag inte har ngn inspiration. Lovar att ropa till så fort inspirationen kommer tillbaka! Vem vet, jag kanske tom kommer sakna er? som sagt, det här kan mkt väl vara en tillfällig bloggsvacka. kärlek till er alla!

Vilken sjuk glädje. Sjuk sjuk sjuk glädje! Men Herregud va vi fick slita för det, två veckor i gruvan, ett jädra hackande och en enorm insats från varenda kotte. Då blir det såhär till slut, man står där som vinnare. Det kostar men vi är beredda att betala priset. Hade vi inte varit i gruvan hade den här segern inte varit hälften så skön, gotta loooove the mine.