Ibland när jag pratar med folk nuförtiden så har jag svårt att komma på hur jag ska formulera meningar. Orden kommer upp i huvet men jag sätter ihop meningarna som ett litet barn. Det här började ungefär när vi fick veta att pappa var sjuk så jag skyller även detta på "ett splittrat huvud, min farsa var sjuk och gick bort för ett par veckor sedan". Men jag tror på riktigt att det har med det att göra, jag är liksom inte riktigt med i snacket och när det sen är min tur att prata så ploppar orden ut helt oplanerat. Märkligt , mycket märkligt.
