-EKEN på äventyr- häng me!

Läser lite olika bloggar med varierad kvalitet. Det finns bloggar som beskriver målande och det finns bloggar som beskriver påtvingat, forcerat målande. Gränsen mellan dessa typer är ibland hårfin och, enligt mig , skillnaden mellan skön läsning och läsning som får en att tänka "fan vilken pretentiös människa". Jag vet att jag själv pendlar emellan, det här inlägget t.ex. är väldigt nära ngn slags gräns, iaf nära min gräns. Alla har olika gränser. Vissa läsare låter en komma undan med supermålande inlägg med helöverdrivna liknelser och metaforer,  själv har jag svårt för det utstuderade. Trots min medvetenhet och min egna låga tolerans mot den överdrivna bloggskrivaren svävar mina inlägg ibland iväg mot att vara just sådana. Varför? För att när man skriver ett sånt inlägg så känns det som att man övar sig på att skriva, man utvecklar sin skrivarförmåga genom att försöka hitta liknelser och metaforer och röda trådar. Det här är inget jag vet, det är bara en känsla jag har när jag skriver. Utstuderade inlägg kräver att man tänker och ibland är det ganska kul. SÅ, min slutsats är att alla de inlägg som skrivs med skön text, utan snåriga resonemang och poänger, de är ofta skrivna för läsaren. Alla andra inlägg har jag skrivit för min egen skull.

Jag lyssnar på Dean Martin på högsta volym och sjunger med sådär som pappa alltid sjöng med, dvs fel, falskt och genom att grimasera med hela ansiktet. Jag går igenom hela skivan, alla låtar är bra och i varenda en kan jag se hur farsan ser ut när han sjunger. I handen har jag ett glas vin. Jag gillar egentligen inte vin men det passar fantastiskt bra in i hela den här ceremonin som jag kör här hemma i lägenheten. Till pappas musik är vin gott. Just nu: sweet, sweet, the memories you gave to me..memories are made of thiiiiis... Solen lyser in genom mitt fönster och på fotot i vardagsrummet lyser pappas leende mot mig. Vi har det bra farsan, du är med hela tiden! #celebrating life

När brorsan och jag var ute och åkte bil senast sa han " Kossor är den perfekta accessoaren". Jag funderade på det och han har rätt. Kossor i ett fint landskap är en fantastiskt snygg accessoar, landskapets accessoar.

I lördags traskade vi till gamla ullevi för att uppleva Gothia Cup finaler. Kvaliteten på själva matcherna var väldigt varierande men en gång i timmen fick vi uppleva vinnarkänslan tillsammans med de segrande lagen. VILKEN KICK! credd till gothia cup som har klurat fram riktigt starka mervärden för vinnarna. Schyssta pokaler, mäktig segermusik, tvsända finaler och nytt för i år en turistbuss som kör runt i gbg med samtliga vinnarlag direkt efter matchen. Snacka om att skapa champions league känsla. På tal om champions league, inte långt kvar nu till vår första champions league match. Ballt.

Kommer hem från bröllopet och är fylld av en miljon känslor. Läser om allt som har hänt i Norge och inser att det bara är att acceptera att detta blir en helg fylld av känslor i alla ytterlägen. Mina tankar går till offrens familjer och vänner. Min kvartsnorska hjärta gråter för er.

I fredags var vi på Camilla och Fredriks bröllop. Så otroligt fina, vilket par!

Idag vaknade jag, gick upp , åt frukost och sen tog jag bilen ner till valhalla för att lira fotboll. För 15 år sedan vaknade jag också i Göteborg, gick upp, åt frukost och åkte iväg och spelade fotboll. Då var det Gothia Cup och min stora dröm var att jag skulle kunna leva ungefär ett gothiacupliv även när jag blev stor. Tänk att få vakna och veta att "idag ska jag spela fotboll, det är det viktigaste jag ska göra idag".  Så jag vill bara påminna alla därute, inte minst mig själv: Om du är en sån som spelar fotboll hela dagarna-  du en förbannat lycklig liten skit! Dessutom har du troligtvis varit en modig skit, en som har vågat hålla fast vid sin dröm även om det har gått tungt. Om du är en sån som drömmer om att kunna spela fotboll hela dagarna- fortsätt drömma så blir det verklighet. Om du är väldigt, väldigt gammal, typ sitter i rullstol för att dina ben är så gamla att de inte kan gå Och du känner att du också hade velat spela fotboll- sorry, kämpa på så kanske du kan lira hela nästa liv.

Jag är rödhårig , uffe är fortfarande svart som synden. Här kommer en liten pass-story:

Igår var det ett år sedan pappa ringde mig 08.30 , söndagmorgon 4e juli 2010. Först började han prata om min bok som jag höll på att skriva. Han gav lite tips och feedback. Jag tänkte att det är ngt skumt med att han ringer så tidigt och jag fick en knut i magen. Efter nån minut säger han: Ja sen är det såhär att jag har fått cancer i levern. Det ser inte så bra ut. Jag skrek rakt ut och pappa grät och sa "det är jobbigast att berätta det för er, det är mycket jobbigare än när jag fick beskedet själv". Han var så stark de närmsta två månaderna och nu när jag ser tillbaka på det så är jag så tacksam över att vi hade honom som stöd i sorgen, att han inte bara dog knallfall utan att vi kunde luta oss mot honom när det kändes som allra tyngst. Jag ser det som en sista gåva från pappa till oss, en sista lärdom om hur man ska hantera livet när det vänder sig mot en. Att man ska fortsätta göra roliga saker, att man inte ska "gräva ner sig", att man ska vara tacksam för allt som är bra mitt i allt det som är jobbigt och totalt mörker. De två månaderna som följde fram tills pappa dog var två väldigt bra månader i mitt liv. Jobbigt, tungt men också en väldigt fin tid, mycket tack vare pappa. Och om han hade funnits kvar nu så hade han sagt: "Nu måste vi gå vidare, lite ledsen får man vara ibland också men vi har ju gjort roliga saker i hela våra liv och vi kan inte sluta med det nu bara för att jag inte finns kvar. Eller hur? hade han sagt med självklara papparösten. Nej , det är sant, du har rätt, nu kör vi vidare farsan.

Jag kommer hem till gbg efter en veckas total rening av själ och kropp och efter ett dygn i civilisationen sabbar jag mitt nya, rena jag genom att sätta på tvn och kolla på: "Extrema pudlar". Vem gör så? jag gör så. Ett program om tävlingspudlar som de klippte och färgade i olika teman, en gjorde de som ett lejon. Iallafall, en av pudlar tar matte med till ett medium, för att förbereda pudeln inför tävlingen och för att ta reda på vad pudeln egentligen tycker om att tävla. Hos mediet som kan prata med hunden utspelar sig följande konversation:

Morsan och jag har varit på vestlandet i Norge sen i måndagsnatt. I den lilla byn befring som jag är döpt efter. Nej , precis, ni hajar att jag är döpt efter Befring i mellannamn inte i förstanamn, det är fortfarande Lisa. Men det förstod ni för ni är inte helt benga i huvet. Egentligen är det dumt att försöka beskriva befring men jag ska försöka. När vi kommer in i byn regnar det och vi får höra att det ska komma 100 mm regn de närmsta tre dygnen. Thats a lot. Vi bor i vår hytte som är en enkel stuga, utan tv utan dator och med kohage och forsen som närmsta granne. I forsen kan man fiska om den inte är för "stor". För stor blir den om det regnar för mkt och om det är varmt för då smälter glaciären och då blir det satans mycket vatten. Precis de förutsättningar som var när vi var där mao. När jag kom och skulle gräva mask nere hos bonden Jakob sa han "icke ens tenk på att fiske nå, älva är för stor". De orden fick mig att tänka precis tvärtom, dvs, bara tänka på att jag skulle fiska. Fiska som fan och visa att det visst gick att få fisk fast forsen var enorm. Jag återkommer med hur det gick.