Blogg blogg
Vi e på semester, hela familjen ek och lille per. På måndag kommer jag hem och då kommer bloggandet återgå till det vanliga, förhoppningsvis med daglig uppdatering. För att sammanfatta senaste veckan kan jag skriva några korta meningar: köpt fotboll. Chokladkaka med 28 lager. Ja det var nog allt ;-) hör av mig om ett par dagar !
.
.
Mitt körkort
Förra veckan påpekade pers mamma att mitt körkort går ut i december. Synd, jag tycker nog att det har lite kvar att ge. Åtminstone ett par år till..
Pappabild
Lillebror har bilder på pappa som jag inte har sett på länge, sånt är mysigt.
Celebrating christmas at arlanda airport
Nästan Alla är här, per, mamma, lillebror,jag, granen, och farsan. Nu väntar vi bara in lille Johansen, minstingen. Johansen kommer den 23e om det inte blir snöstorm och hon får celebrate christmas at arlanda airport, då kan ni väl vara bussiga och svänga förbi Arlanda med en påse skumtomtar till henne? Haha..skoja bara sis, kommer du den 25e så firar vi då, vi skulle aldrig fira jul utan dig, det vet du!
det kan vara en femma också eller en halv paragraf
annorlunda
Självförtroendet är inte på topp när det gäller kulturella prylar så jag var tvungen att tagga igång lite innan jag lämnade lägenheten. Körde pep-talket: "ingen kommer se på mig att jag inte är en van kulturknutte och jag behöver inte prestera, jag ska bara gå dit och titta". Traskade iväg till Röhsska museet, Väldigt nöjd över att jag visste vart det låg. Trodde jag men när jag kom fram så visade det sig att det som var Röhsska i mitt huvud egentligen var Göteborgs konstmuseum för alla andra.
Jahapp. Fick vägbeskrivning och vandrade de 400 m ner för avenyn till den somaliska aftonen. När jag kommer in känner jag mig genast utanför och Väldigt obekväm i mitt kongolinne så jag behåller jackan på. Med jackan på känner jag mig lite mer somalisk ,inte lika blottad, konstigt va? Trots skyddsjackan känner jag mig töntig och grå, ja svensk helt enkelt och mitt inrakade S lyfter mig inte många procent. Kongolinnet känns fantastiskt mycket som ett "hey, you guys, jag har ett linne från ett land från samma världsdel som ni kommer från, får jag vara med?". Jag tänker på Hodan som är från Somalia och som i samma ögonblick befinner sig i en damaffär på östermalm, omringad av östermalmstanter . Jävla Hodan tänker jag, hur kan hon alltid passa in överallt? När Hodan träder in i nya umgängen så är hon aldrig annorlunda, hon smälter in och alla gillar Hodan. Jag funderar en stund över om det är Hodan som är speciell eller om det är jag som är speciell fast åt andra hållet och inser med viss lättnad att det helt klart är Hodan som är speciell.
Vi ser Somalisk dans och hör sång och får dessutom lyssna på en Somalisk författare som är politiker i Katrineholm, riktigt skön man som fick en att känna sig lite mindre utanför. Han pratade både svenska och somaliska och det kändes nästan som om man var en del av gänget.
Efter en timme gick jag hem med massa nya tankar i huvet. Bra för mig. Fick energi av det nya så jag körde igång direkt med nästa sak som jag inte gör så ofta: Bakning. Bakade 30 kanelbullar som ser lite annorlunda ut och där kändes det som att den cirkeln var sluten för min annorlunda dag.
somalisk afton
Per är borta på futsal hela dagen och jag tänkte att jag skulle passa på och göra saker som jag inte gör så ofta. Nu har jag precis klippt mig själv med pers rakapparat för det gör jag inte ofta men så tog batteriet slut efter 2/3 så bakhuvet är i små toffsar. Nu ska jag och toffsarna vandra iväg till röhska för att delta i "somalisk kulturafton" och för att komma in i rätt känsla har jag rakat in ett S i huvet, ja S för Somalia alltså, inget annat men det hajade ni. Kläder för dagen är Kongolinne ovanpå skjorta. Jag hade inget Somaliskt linne, bara det här kongolinnet och ett kopparbergslinne och då tänkte jag att kongo ligger ju iaf i samma världsdel. Nu kör vi Somalisk afton, jag, toffsarna, S:et, kongolinnet och förhoppningsvis nåra fler människor som har letat sig till Röhska. Önskar att du var med mig lilla Hodan!
som en del i mitt ya lite galnare liv..
Som en del i mitt nya lite galnare liv sitter jag nu i den "tysta vagnen" på tåget och pratar väldigt väldigt högt med mig själv. Eller så vågar jag inte det utan sitter kvar här i vagn 6 och är så tyst jag kan fast jag befinner mig i en vagn där man får prata. Jag är tyst för att jag inte vill störa, viskar till per när han ringer upp på mobilen för att jag inte vill att ngn tågåkare ska bli irriterad. Nej, Jag är inte riktigt där än men jag jobbar på det. Återkommer så fort det kommer någon form av genombrott. Passet har jag plockat fram också ifall att konduktören vill se det, biljetten är Faktiskt personlig hörrni. Jag ser ut som en krigsfånge på passet, kan det vara något galet?
jag kör pälsen
Ibland påminns man om att livet är kort och att det gäller att passa på. Passa på att använda den där fuskpälsen som hänger inne i garderoben. Använd den trots att den är för mycket och gör att du ser ut som en jagvetintevad. MOD. Vad är det? För mig är det att iallafall någon gång då och då sudda ut sina egna begränsningar, kasta in mer liv i vardagen , våga ta en promenad förbi parken och traska runt i landet utanför trygghetszonen. Inte varje dag, inte hela tiden men då och då. Livet you guys, just fucking do it! Jag kommer göra det. Jag har höga ambitioner med mitt projekt och kanske når jag bara halvvägs men jag ska testa. Jag kommer använda pälsen och jag kommer släppa kanten och hoppa. Jag kommer göra saker som får hjärtat att skrika wohooooooo! Inte varje dag, inte hela tiden men inte heller aldrig utan någonstans där mittemellan. Feel free to join me! Och om vi ses på stan, glöm inte att göra tecknet som visar att du också jobbar på att leva lite mer, lite friare:
Min ambition är att redovisa delar av projektet här på bloggen. Kanske lyckas jag, kanske blir det inte alls så. Det finns fördelar och nackdelar med att dela med sig. Fördelen är att det sätter viss press på mig, blir inte så ballt om jag skriver att jag ska göra saker som är utanför trygghetszonen och sen bloggar om när jag slänge flaskor i soptunnan istället för att ta med dem till glasinsamlingen. Jag gillar den pressen och därför skulle jag kunna tänka mig att låta er hänga med på min utmaning till mig själv. Å andra sidan finns det nackdelar med att skriva om det på bloggen. Jag skulle ha svårt att blogga om saker som är "wild" för mig men som jag tror att ni uppfattar som helt vardagliga. Å andra sidan vore det en del i utmaningen, köra på mitt eget race och skriva om saker som faktiskt är utanför min trygghetszon, hoppa över andras uppfattning. Ja, vi får se hur det slutar. Eller hur det börjar kanske jag borde skriva.
Vad händer?
Vad händer undrar ni kanske? Heeelt dött på bloggen juuuu! Jag vet, svindåligt. Jag har för tillfället risig inspiration till att blogga men jag återkommer så fort jag känner av minsta lilla lust till ett ge en målande beskrivning av min vardag:-) kram på er så länge!
tänker
Annars blandar jag tankar hejvilt här. högt och lågt. Lugnet och ensamheten, kanske är lite norrlänning i mig ändå.
tjuvlyssning
hemma
