-EKEN på äventyr- häng me!

Det spelas en handbollscup i Sverige just nu. Jag har på något sätt aldrig kommit in i turneringen. Jag är på den nivån att jag är tvungen att tänka efter för att veta om de spelar VM eller EM. Bronsmatch? jag hoppar lite mellan bronsmatchen och recept på goda kakor och jag upptäcker en helt ny sida hos mig själv, kanske är det så att jag egentligen aldrig har brytt mig om eller engagerat mig i idrott på tv.

Folk är så förbannat hurtiga hela tiden. Framförallt på facebook. Det finns ingenstans i världen där folk är så hurtiga och härliga som på facebook. Det vandras långa sköna promenader tillsammans med ungarna, det åks skridskor på sjön, folk är på gymmet och tränar hårdare än de någonsin har gjort och allt det här gör de med ett klämkäckt leende, iallafall om man få tro facebookstatusuppdateringarna.

Jag är fastkedjad i hemmet idag. Per ska på inomhuscup med porthällakidsen och vi väntar paket från UPS. Mellan 09 och 17 kommer de. Men skitbra, då kan man planera dagen liksom. Inser nu efter 17 minuters fångenskap att jag hade haft en tung tid om jag hade tvingats köra en anne frank. Jag kan vara inne i en lägenhet om det är självvalt för att t.ex. slappa. Jag kan slappa i säkert 8 timmar i lgh om jag känner för det, SÅ bra är jag på att slappa men nu när jag måste vara hemma i tre timmar så kommer jag på en miljon saker jag skulle vilja göra utanför lägenheten. Typ gå ut med uffe, åka ner till valhalla, bara sånna saker liksom, can not do. I am stuck. Kl.14 kommer Per och "byter av".

Ni kanske undrar om jag tycker att jag har lärt mig något de senaste 15 åren. Joråååå, nu ligger jag och läser idrottarens återhämtningsbok och återhämtar mig helt hysteriskt mkt.

När jag skrev förra inlägget slog det mig att om man har en vän, kollega, bekant som säger :"nu säger inte jag att jag är perfekt MEN......" så kan man ge sig fan på att den personen tycker att hon är precis det, dvs perfekt. Samma teori gäller om någon säger "Nu säger jag inte att jag tycker att jag ser så himla bra ut MEN...." Då är det med stor sannolikhet någon som tycker att hon/han ser fantastiskt bra ut. Lägger vi sen till all ironi som svävar runt i samhället (iallafall i vårt hem) och kryddar med människans konflikträdsla som resulterar i att vi säger till varandra vad vi tror att den andra vill höra, inte vad vi egentligen tycker så har vi en fantastiskt komplicerad vardag. Det är inte konstigt att människan ibland (med eller utan asperger) tycker att den här världen kan uppfattas som klurig.

Jag säger inte att jag är världens mest perfekta människa, jag säger bara att jag just nu är väääldigt nära och snuddar vid perfekt-person-gränsen. Här hemma har det gjorts scones, av mig. Jag hällde valnötter i sconesen. Jag skar upp avocado och vitkål och dukade upp som en liten frukttallrik brevid.  Allt detta gjorde jag. Trots allt det så säger jag inte att jag är världens mest perfekta människa. Jaaaviiiisst, jag känner mig som det och om någon skulle säga att jag var det så skulle jag inte säga emot men jag säger det inte själv, där går gränsen. Lite ödmjuk får man fan vara.

hejhej söndag! Kom till gymmet 11.07 och de öppnar tydligen inte förrän kl.12 på söndagar. Eftersom jag är morsans unge (ibland) så plockade jag fram den effektiva sidan. Morsan gör tåhävningar när hon borstar tänderna och skrubbar golv när hon sitter på toaletten. Jag skulle göra en kombopass, jogg/koordination/styrka så jag lämnade grejerna i trappuppgången, la jackan över för att ingen skulle bli sugen på att sno väskan med plånbok och nycklar och sen började jag med joggen. Tränarens order var gå på känsla och det var svinsimpelt att hitta känslan när man inte stod på ett löpband och hetsades av att vilja dra upp nivån och farten. Bra musik i lurarna också. Håkan Hellström och "genom eld" med Oskar Linnros. Joggade 20 minuter och lapade intryck,

Släppte ut de två djuren på valhalla så att de fick springa bananas och sen tog jag bilen till briggen för att ta mig tid för mig. Älskar tid för mig själv för då kan jag tänka klart på allt som jag vill tänka på utan att bli avbruten.

I tyskland blev lilla truls hel knockad av en tysk fotbollsdam. bruten näsa, tre frakturer under ögat, tre stygn vid ögonbrynet och typ 7 hjärnskakningar. När man råkar ut för sånna saker så får man inte flyga dagen efter meaning truls var tvungen att köras hem i bil. Vi var ett litet bilteam på tre personer som åkte, jag, truls och lilla valpen. Jag kände redan innan att det här kommer bli en sån jädra bra sak, ett minne för livet. Nu var det ju en tråkig orsak till att vi tre delade den där bilen till malmö och senare tåget vidare till göteborg men bortser man från jennys knockade huvud (vilket var lite svårt eftersom hon såg ut ungefär som man kan tänka sig att man ser ut efter en sån smäll) så var det en helt härlig resa och jag känner mig uppriktigt tacksam över att jag fick dela den med lilla valpen och truls.

Försökte börja i rätt ände för att hitta tillbaka till rytmen. Trodde att rätt ände var sömn så jag sov 10 timmar inatt men känner mig ändå inte back on track. Fortsatte dagen med att äta ordentligt både till frukost och lunch men trots detta känns det som att allt bara hackar. Kvar på min lista över möjliga orsaker till orytm är brist på jobbig träning och brist på fotbollsträning. fan, Känner mig irriterad. Äter för att jag ska, dricker för att jag ska, tappar bort hela nuet-känslan. Fan.  Blir irriterad för att jag tappar den och irriterad över att jag är irriterad. fan.

Jag har kommit in i en orytm. Orytm i mitt huvud är motsatsen till flowet. När jag är i flowet så äter jag var tredje timme, dricker kaffe när jag är sugen, sover när jag behöver sova, tränar så att kroppen känns riktigt trött men ändå inte helt förstörd. Nu i orytmens tid så äter jag var 5e timme, dricker kaffe inte när jag är sugen utan mer av bara farten "närdetpassarindrickerkaffe". Träningen senaste dygnen har varit sån som gör lite ont i musklerna men inte skönt trött vilket gör att jag blir rastlös. irriterad.  Jag gillar inte det här, jag vill vara i fas.

Jag lever fotboll. Varför undrar ni? Här är svaret:

helt fantastiskt det här med ny lägenhet för då kan man helt börja på en ny kula när det gäller matlagningen. Den har varit obefintlig tidigare, vi skyllde det på vårt pyttekök. Nu har vi större kök så nu känner man pressen , have to cook food. Skitkul! Mitt nya liv= lite mer av allt för att hinna så mkt som möjligt (livet är kort) innefattar även lite mer av matlagning. Farsan var en förebild inom det här området, han levde 10 liv på 59 år, jag ska försöka leva lite mer varje dag:-)

inga mer tänkom, men och kanske. nu kör jag bara så får det bli som det blir. Det resulterade i ett rött hår. Kul faktiskt. Ingen dog heller, konstigt va?

jag trodde jag var en sån som kunde gå rakt igenom hela Ikea och klara mig med en bärkasse. Jag är inte en sån. Jag är tydligen en sån som börjar gå med en gul kasse, fyller den innan jag hunnit halvvägs, hämtar en till gul bärkasse och fyller den innan jag kommer till "växter". Jag är en sån som till slut inser att jag inte är en en sån som klarar mig med kassar och därför går och hämtar en vagn som jag inte bara fyller utan överfyller. Who would have thought? Jag svettas vid kassan, bär stora saker vid sidan av bandet och beter mig som världens mest ikeahandlande människa. Ramar, tavlor, påslakan, tallrikar, förvaringslådor och en mjukistiger, allt köpte jag. Nästan 5000 spänn på Ikea. sjukt bra gjort.

Nu har vi nästan flyttat allt-vilken glädje! Per hyrde flyttbil i fredags mellan 12 och 16. Vi tränade 2,5 timmars pass mellan 12 och 14.30 och sen bjöds det på lunch och kaffe och vi var inte klara förrän 15.57 = de tunga grejerna missade jag. Som tur var fick per hjälp av sina vänner. Dessutom kompenserade jag min frånvaro genom att gå upp 06 på fredagen för att köra ett eget litet flyttlass + att jag tog ut uffe när jag kom hem från 2,5 timmars träningen. Jag är ganska bra ändå.

det här året är jag sugen på att gå all in på livet. Bli lite mer fri liksom. Efter farsans sjukdom fick jag en sån här känsla som jag skulle tro att många får när deras närmsta drabbas av något allvarligt "inga mer: om men kanske tänkom vi får se" Man håller på och daltar med sig själv och ska bädda in alla beslut och tankar och handlingar i ett täcke som är så tjockt att man klarar sig även om man hoppar från tjugosjunde våningen. För att man vill vara Riiiktigt säker eller för att man kämpar så hårt för att undvika jobbiga saker att man struntar i om kämpandet innebär att man missar roliga grejer på vägen.

För det första: man underskattar sin förmåga att hantera jobbiga saker, vi är människor, vi fixar det även om det inte alltid blir som vi tänkt oss. Ibland kan det vara värt att ta en jobbig sak för att få uppleva ett par extra roliga. nummer två: Jobbiga saker händer även om vi planerar med att de inte ska hända , det är en del av livet men som tur är e´de flesta inte cancer utan tvätt som har legat för länge i maskinen, matförgiftning, en dyr comhemräkning eller ett par kilo extra efter semestern. So, it happens. Men kanske innebar det också att du hann se klart filmen innan du plockade ur tvätten eller att du fick se fantastiskt mkt fotboll på tv under det halvåret som du band upp dig hos dyra comhem. Du tänkte inte "om jag inte plockar ut tvätten eller tänkom den här comhemräkningen blir alldeles för dyr", du körde på känsla och gick all in och det värsta som hände var trots allt inte alls det värsta som kunde hända. Det värsta som kan hända kan du ändå oftast inte påverka genom att analysera.
SÅ ska jag försöka leva det här året.

Därför börjar jag året med att dagen efter matförgiftning, feber och magkramper käka sushi till middag, 10 bitar lax och räkor och det slår mig att gränsen mellan all in och dumdristig kan vara hårfin.

Fick meddelande av Alex Forss på facebook: Är du fortfarande skadad? Jag svarade Nej och fick tillbaka: du borde byta namn på bloggen. Så rätt, stort tack Alex, jag har gått runt i ngn form av bubbla här känner jag. Pity-bubbla. Nu är jag tillbaka på alla sätt och vis, fysiskt, mentalt och redo att fånga tag i drömmen och alla målen. Känns bra. Jag är inte rädd för att drömma, inte rädd för att sätta mål, känns som om jag inte är rädd för någonting. Bring it on! okej...sjukt övertaggad. läser inlägget och tänker inte rädd för någonting? dra av korsbandet igen, vore inte så kul va? inte så kul men jag är inte rädd. Händer det så händer det och då fixar jag det också. EKsåjävlamyckettillbaka.blogg.se

Utvecklingen känns positiv, har nu fått i mig en halv flaska reload vitamin well. Lets see if it reloads me.

missar säsongens första fotbollsträning med boll. Har fått behålla lite vatten nu iaf. Feber, magpain och kan inte äta. jabadabado... Lika bra att ta det i början av året kanske.

resan gick faktiskt helt okej. Inga förseningar utan landade med bagage och allt 12.30 enligt planerna. 30 timmar efter det att vi lämnade Huset i Thailand gick vi in genom dörren till lgh i gbg. KALLT men så himla kul att komma hem till uffe och laget och intervaller. Efter träningen fick jag ont i magen och nu har jag haft skitont hela natten, riktiga magkramper och all mat går rakt igenom. Not so nice. Nu har jag frossa också. Sista 12 timmarna har inte varit enligt planerna. Får se hur det här utvecklar sig.

På väg hem! känns som om vi har varit borta skitlänge. Resan hem är enkel och skön: