(Bilden längst ner är från Pers 30-årsfest i mitten av Maj i år)
Ni som har varit inne och läst de senaste två månaderna (och ni är fasen fler än ni var under tiden jag skrev) Iaf, ni har säkert koll på att jag inte har skrivit för att livet har tagit en vändning. Ena stunden bekymrar man sig över ett knä och sen några dagar efter så får farsan beskedet om att han har fått cancer som inte går att bota. Nu fick han somna in förra lördagen och vi som är kvar kämpar vidare och försöker glida på alla minnen som farsan gav oss. Galet intensivt liv när man sammanfattar det och jag känner mig lyckigt lottad över att få ha varit så nära den bästa hela livet.
Tack pappa, vi jobbar vidare härnere, håll ställningarna däruppe!
