-EKEN på äventyr- häng me!

När pappa blev sjuk kände vi förstås en enorm maktlöshet. Eftersom jag har idrottat hela mitt liv så är jag van att kämpa och van vid att det i slutändan ger ett positivt resultat. Med farsan spelade det ingen roll hur mkt vi kämpade och det var svårt och grymt att acceptera. För att hantera den känslan och inte gå under av frustration levde man för de saker som kunde göra pappa glad. Det var svårt eftersom den största delen av pappas glädje kom från att vi mådde bra och vår glädje kom ifrån att han var okej. Om pappa någon gång bad om något, vad det än var, så blev det som en befrielse för då kunde vi engagera hela våra små själar i att uppfylla den önskan. Pappa frågade om vi kunde köpa sköna strumpor och jag åkte till friluftsbutiken och köpte pappas favoritsockor, en t-shirt med texten "climb that mountain" och en fiskehatt som han skulle ha när han hade tagit celllgifter och blivit bättre, så pass bra att han kunde åka en sista gång till Befring i norge och fiska. Det var målet och drömmen då. Pappa undrade om jag kunde köpa med Ahlgrens lakritsbilar och jag köpte tre påsar och satte mig sedan i bilen utanför sjukhuset och plockade ut de ljusa lakritsbilarna ur alla tre påsarna för att göra en superpåse med bara ljusa bilar. Pappa hade sagt någon gång att han nog tyckte att de ljusa lakritsbilarna var godast. När pappa kom hem från sjukhuset så åt vi middagar, pratade och sen tittade vi alltid på film på kvällarna. Filmen gav mycket, framförallt tid att glömma allt det jobbiga och gå in i en annan värld. En dålig film kändes som en bortkastad kväll och vi visste att pappa inte hade många klara kvällar kvar, därför gjorde vi det till vårt livs viktigaste uppdrag att välja ut de bästa filmerna. Vi tittade på solsidan och jag kommer ihåg hur jag tänkte att "tänk om pappa bara kan få leva så att han får se andra säsongen av solsidan".  När pappa skrattade så upplevde vi den största lyckokänslan man kan uppleva. Hela hjärtat gjorde små volter av pappas skratt för det  bekräftade att vi gjorde maximalt av stunden och att allt var som vanligt, filmen och glädjen förändrades inte av att han var sjuk. Pappas skratt vann alltid. Det slog bort allt det onda och kanske är det därför som den här världen utan honom känns lite mer ledsam och lite mer jobbig.

Summasumarum: Köldchocker och nederbörd har förhållandevis sjukt lite att säga till om när det gäller mitt välmående och därför skall jag alltid försöka bortse från vädret när jag värderar hur jag mår. Det är svårt, ofta dras jag in i det och blir en sån som går och mumlar "faan va kallt det är" eller "om det bara kunde komma lite värme snart" och då missar man liksom allt det bra, allt som pågår just nu och man lurar sig själv till att vädret påverkar hur man mår. Och det är just då som det påverkar hur man mår. Inte hur man egentligen mår därinne utan mer hur man tror att man mår. Mycket mår men ni kanske förstår? Så kämpa på alla därute så kanske vi kan klara oss så länge som möjligt från att bli sånna som mumlar och lurar varandra att kylan på ngt sätt påverkar vårt innersta välmående.

BROTHERS , skitbra tycker jag. Stark! 4 ekar av 5.

GREEN ZONE Bra action, gillar Matt Damon. Stark 3a.

Maos last dancer. Intressant och kul att se så många vältränade danskroppar. Ball story och tro story. stark 3a.

Wall street- money never sleeps. Lite seg men jag gillar Michael Douglas, dessutom påminner han lite om farsan, speciellt när båda hade cancer så den var ändå helt ok. 3a kanske.

Just wright. Hjälp vilken dålig film. Vald av valpen, valpen hur tänkte  du? Räddades lite av att jag kunde känna igen mig att vara den sportiga, lite fula syrran. haha...man hejade iaf på den sportiga lite fulare och hoppades på att hon skulle få basketkillen. Svag 2 av 5.

Milan - Tottenham champio league. Kul match att se för att det hände så mkt. Mycke känslor. 4 av 5.

Arsenal- barca . Skitkul match. Tror barca klarar det på hemmaplan. 5 av 5 ekar.

Det har varit en fin dag på många sätt. Här är två av många vackra saker denna lördag.

syrran la upp den här bilden på sin blogg med texten "familjen på nyår". Först tänkte jag att farsan måste ha hållt i kameran eftersom han inte var med men sen kom jag på att det är ju vi som är den nya lilla familjen. Farsan är också med såklart och kanske står han där bredvid brorsan och önskar att han hade fastnat på bild. Om han ser den här bilden så hoppas jag att han tänker "de klarar sig de där 4." Vi klarar oss farsan, iallafall tills vi möts igen. Just remember til your home again, you belong to us.

Idag men bara idag kommer ni undan med att skriva långa kärleksförklaringar till varandra på fejjan så att ALLA andra ser, så om det är viktigt för er att alla andra ser så Kör på , i will not judge you! Det kanske ger lite mening trots allt och det är ju faktiskt fint att ha ngn som man känner så mkt för att man vill visa hela världen, jag kan köpa det. Ni har fortfarande 25 minuter på er sen får ni vänta till nästa år :-)

Efter den här texten har jag , som ni förstår , svårt att skriva ett fint ord om per utan att bli anklagad för bristande självinsikt och det vill jag inte riskera, kanske kan vara den värsta uppfattningen folk kan ha om en. Eller när jag tänker eftert, den nästvärsta. Den värsta är nog ändå att man inte är lyckligt kär. SÅ: Per tack för att du finns i mitt liv! Lyckligt kär men med bristande omdöme, det blir mkt bättre så.

Så mitt uppdrag till mig själv idag blir att göra saker som jag inte hade klarat om jag var skadad, för att inte slösa bort fotbollskroppen helt liksom. Nu ner till valhalla för att se om det finns några möjligheter till att svara nej! på frågan "hade jag kunnat göra det här om jag var skadad?".

Ja, imorrn har vi bestämt att vi ska åka till ikea. Då kom jag på att jag hade min första träningsmatch för året just denna tisdag. På matchdag vill man inte gå på ikea, få saker snor så mkt energi som ikea. Jag svarar att det bestämde vi inte alls, jag svarade njaaaa och det är väl fan inte att bestämma. Per blev arg och jag blev arg och skrek att VET DU HUR MKT ENERGI DET TAR ATT ÅKA TILL IKEA? och per svarar att: Det kanske ger lite energi också att få möbler till sitt gemnsamma hem? Men för mig är ikea en energitjuv så jag styr bort det besöket.

Alla på festen fick små namnskyltar. Efter 45 minuter läste jag på min bror rasums skylt...hahaha...det var iaf väldigt kul när vi var där:

Jag ringde pappa efter varje rehabpass och berättade hur det kändes och han svarade  alltid, vid varje framsteg:  "faaan va härligt!!" som om jag hade fått nobelpriset fast jag bara hade fått börja springa i mjukmatta. Han sa det så att jag kände hela vägen in att han tyckte att springa i mjukmatta var precis lika stort som ett nobelpris.

Tur jag har en hel familj kvar som är nästan lika bra som farsan på att bekräfta och höja upp glädjen i livet.