-EKEN på äventyr- häng me! -

fylld av ngt tomt

Vaknade 04.06 imorse och nu sitter jag här i soffan uppe med tuppen som vi säger på erik dalbergsgatan. Vaknade för att att huvet å hjärtat är fyllt av så mkt och för att magen tydligen inte var fylld med något. Eller den var full igårkväll men den maten har troligtvis skickats ut i systemet till de muskler som behöver så vid 04.06 så var magen tom igen. Fullt hjärta och huvud och hungrig mage kännetecknar en vanlig "dag efter match" och det är det ju på flera sätt men ändå inte alls. Jag vet inte om jag på något sätt laddar upp alla de här symboliska värdena själv, troligtvis är det så, hursom så gör det mig så jädra känslosam. Vet inte hur jag ska beskriva det men det är som att jag har vandrat hela den här vägen, gått mitt livs match det senaste halvåret och nu när jag är i mål så fylls hjärtat av glädje men också av en helmassa tankar på pappa och vägen hit. På ett fint sätt , fint men j-igt känslosamt. Hade så gärna velat ringa honom och berätta och varje gång jag kommer på att det inte går så kommer känslorna över mig.

Jag ringde pappa efter varje rehabpass och berättade hur det kändes och han svarade alltid, vid varje framsteg: "faaan va härligt!!" som om jag hade fått nobelpriset fast jag bara hade fått börja springa i mjukmatta. Han sa det så att jag kände hela vägen in att han tyckte att springa i mjukmatta var precis lika stort som ett nobelpris.

Mitt sista telefonsamtal med pappa var två dagar innan han dog. Jag satt i Göteborg på en match, jag hade åkt ner bara över kvällen för att köra ett rehabpass och för att se när vi spelade mot tyresö. Pappa ringde och sa att malmö låg under mot kristianstad. Jag berättade att vi ledde mot tyresö med 2-1. Pappa var så trött och brorsan sa att han inte ens kunde prata sammanhängande så de förstod inte hur han kunde prata klart på telefonen. Tillochmed då var pappa entusiastisk. Försöker tänka mig hur entusiastisk och glad han hade varit om jag hade kunnat ringa honom nu. Han hade plockat upp det roliga så att det kändes 10 ggr så roligt.

Tur jag har en hel familj kvar som är nästan lika bra som farsan på att bekräfta och höja upp glädjen i livet.

2011-02-02 @ 06:53:47 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: jennie

KRAAAAAAAAAAAAAAAM!

Här sitter jag och grinar lite lätt på morgonkvisten, du skriver fint om livet och pappa.

En kram till!

2011-02-02 @ 07:03:16
URL: http://hockeyjennie.webblogg.se/

Postat av: Agneta Sjöberg

Tårarna rinner på mig också Lisa när jag läser vad du skriver. Du är otroligt duktig på att uttrycka dig.

Kramis

2011-02-02 @ 08:37:17

Postat av: Lisa

Jennie: va glad jag blir att jag berör!!! tack jennie!! tack!

Agneta: Tack för senast, kanontrevligt! Och tack för att du delar med dig av att jag berör, gör mig skitglad:-)

2011-02-02 @ 15:15:34

Postat av: maria kalle

tänker på dig lisa.. ofta och mkt. kram

2011-02-03 @ 12:25:32

Trackback