lilla jenny och den långa färden
VÅR BIL:
Att sitta i en bil med människor man tycker så mkt om och som man kan skratta oavbrutet med (inte obrutet eftersom jennys skratt hämmades något av de brutna benen i ansiktet), känslan av att man gör något som man kommer att minnas hela livet och att just den konstellationen i det sammanhanget aldrig kommer uppstå igen gör att man uppfattar nuet på ett unikt sätt. Man stannar och äter när man är hungrig, man äter det man tycker är gott och inte det som är bra för en eftersom man vet att man är i denna once in a lifetime upplevelse där mat och sånt inte spelar så stor roll, det enda viktiga är att vi kommer hem och att jenny kommer hem utan alltför stora men. 22.17 kom tåget in från malmö till gbg och förutom de skador som jenny hade när vi lämnade tyskland på förmiddagen samma dag så hade hon bara dragit på sig ett sprucket blodkärl i ögat, det ploppade till i en av våra skrattattacker.
Kommentarer
Trackback
