Läser lite olika bloggar med varierad kvalitet. Det finns bloggar som beskriver målande och det finns bloggar som beskriver påtvingat, forcerat målande. Gränsen mellan dessa typer är ibland hårfin och, enligt mig , skillnaden mellan skön läsning och läsning som får en att tänka "fan vilken pretentiös människa". Jag vet att jag själv pendlar emellan, det här inlägget t.ex. är väldigt nära ngn slags gräns, iaf nära min gräns. Alla har olika gränser. Vissa läsare låter en komma undan med supermålande inlägg med helöverdrivna liknelser och metaforer, själv har jag svårt för det utstuderade. Trots min medvetenhet och min egna låga tolerans mot den överdrivna bloggskrivaren svävar mina inlägg ibland iväg mot att vara just sådana. Varför? För att när man skriver ett sånt inlägg så känns det som att man övar sig på att skriva, man utvecklar sin skrivarförmåga genom att försöka hitta liknelser och metaforer och röda trådar. Det här är inget jag vet, det är bara en känsla jag har när jag skriver. Utstuderade inlägg kräver att man tänker och ibland är det ganska kul. SÅ, min slutsats är att alla de inlägg som skrivs med skön text, utan snåriga resonemang och poänger, de är ofta skrivna för läsaren. Alla andra inlägg har jag skrivit för min egen skull.
