är det inte fascinerande att hundar kan skämmas?

Jag är rödhårig , uffe är fortfarande svart som synden. Här kommer en liten pass-story:
Vi ska åka på en grym resa till Jamaica i höst. Pers mamma fyller 60 så hon har riggat hela resan, svinballt. Får ett mejl där det står att det är viktigt att vi skickar in passkopior. Eftersom vi är paret som aldrig får tummen ur om det inte handlar om träning tar det ett par dagar innan vi får iväg kopior av passen (ja VI, nån av oss gör det, vi jobbar i team). Två dagar senare får vi svar: det ser bra ut för alla utom Lisa, hennes pass går ut innan avresedatum. Jag = olyckan. Alltid jag som är olyckan. Jag kilar ner till passexp och fixar nytt pass, det är kö, det tar tid och sen får man hämta ut det nya passet en vecka senare. I måndags klev jag in på passexp igen för att hämta ut mitt nya pass, så att jag kan scanna in det och sen skicka det igen till resebyrån. Lite meck men jag är ändå motiverad eftersom det blir en grym resa.
Så kommer onsdagen och det är sverige-usa hemma hos marre. Uffe är me. När jag hörde med marre om det är okej om uffe hakar skriver jag "jag har lärt honom att vara snäll" inom parentes. eller hur. Vi kommer hem till marre och uffe tycker inte att han får tillräckligt med uppmärksamhet. För att visa att han finns kommer han först med en plastpåse som han hittar i min väska. Jag säger nej uffe och tar påsen. Det var inget kraftigt nej, mer ett sånt nej som man hör föräldrar säga till sitt barn när föräldrarna egentligen är för upptagna för att bry sig men ändå känner att de borde säga någonting när ungen är på väg att elda upp en blomma. STRAFF, våran egen dala tar den och sätter den YEEES!!! uffe går och hämtar ett kvitto ur väskan. nej uffe säger jag. Ännu mesigare den här gången. Typ nej som en pappas nej när man frågar om man får ta en kaka innan maten och han först har svarat "fråga mamma" och man ljuger och säger "hon sa att jag skulle fråga dig" , om pappan då svarar nej så är han ungefär lika bestämt som jag var mot uffe.  5 minuter senare säger jompa "men uffe vad tuggar du på?" och dada:
Efteråt orkar jag inte ens köra den klassiska hundägarrepliken, den som alla hundägare uttrycker när deras hund har gjort något överjävligt, repliken som hundägarna tror är förlåtande för precis ALLT. Även om deras hund har slitit en liten unge i stycken så säger dem: "är det inte fascinerande att hundar kan skämmas? att de verkligen förstår att de har gjort ngt fel?
Idag var det passexp igen. 1 timmes väntande och om en vecka är det nya passet klart.

Kommentarer
Postat av: Anna

Vet hur det är med hundar som gnager på saker, jag glömmer aldrig när jag dejtade en kille och min hund Fanny var med hemma hos hans föräldrar. Medans vi var lite upptagna :-) så hann hon tugga upp hans mammas fina brodering som hon gjort som nästan var klar efter ett år samt en bit från deras persiska matta. När vi märkte det så dog stämningen och det blev inte så mycket mer med den dejten...

2011-07-08 @ 13:53:17
Postat av: Anna

Vad roligt det kommer att bli på vår resa!!/ kram

2011-07-08 @ 13:54:22
Postat av: Danni

Haha... vilket underbart inlägg!!!!! Stackars dig, hoppas det nya passet blir ännu finare än det gamla =) Kram från Bratislava

2011-07-08 @ 18:30:05
URL: http://www.danijelarundqvist.blogspot.com
Postat av: Lisa

Anna: haha...hundjävlar! Resan kommer bli hur skön somhelst, det blir grymt! Om jag nu bara får in det där passet och kan åka me;-)



Danni: Bratislava, coolt!!! Är du ryssproffs nu? YOU GO GIRL! fortsätta följa drömmen!

2011-07-10 @ 11:59:37
Postat av: -loa

Det gäller att passa på när hundar är i farten!

2011-07-10 @ 14:04:18
URL: http://solnasnack.blogspot.com
Postat av: Dammis

Jamaica? Hur länge då!? Innebär det att vi får vara hundvakt igen? :)

2011-07-10 @ 22:34:20
Postat av: Dammis (igen...)

Brorsan hade lite problem med sin jämthund när hon var unghund. Hon jagade hellre fåglar än älg vilket väl var sådär populärt. Träget fyande på kvarterets skator, gråsparvar och andra flygande små varelser tycktes dock ge resultat och Brorsan vågade sig till och med på att skryta om vad duktig Cilla var nu -brydde sig nästan inte alls om fåglar. Någon dag seanre var farsan hunvakt och Cillen lämnades ensam ett par timmar. När farsan kom hem läg hunden i ett hav av små pappersbitar på vardagsrumsgolvet -glatt mumsande på: FÅGELBOKEN!!!



2011-07-10 @ 22:40:51
Postat av: Lisa

Dammis: haha..skön fågelstory!!!

2011-07-19 @ 14:43:11
Postat av: Lena Stockhaus

Hahahaha underbart skrivet!!

2011-08-03 @ 10:59:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0