-EKEN på äventyr- häng me!

Jahapp. Fick vägbeskrivning och vandrade de 400 m ner för avenyn till den somaliska aftonen. När jag kommer in känner jag mig genast utanför och Väldigt obekväm i mitt kongolinne så jag behåller jackan på. Med jackan på känner jag mig lite mer somalisk ,inte lika blottad, konstigt va? Trots skyddsjackan känner jag mig töntig och grå, ja svensk helt enkelt och mitt inrakade S lyfter mig inte många procent. Kongolinnet känns fantastiskt mycket som ett "hey, you guys, jag har ett linne från ett land från samma världsdel som ni kommer från, får jag vara med?". Jag tänker på Hodan som är från Somalia och som i samma ögonblick befinner sig i en damaffär på östermalm, omringad av östermalmstanter . Jävla Hodan tänker jag, hur kan hon alltid passa in överallt? När Hodan träder in i nya umgängen så är hon aldrig annorlunda, hon smälter in och alla gillar Hodan. Jag funderar en stund över om det är Hodan som är speciell eller om det är jag som är speciell fast åt andra hållet och inser med viss lättnad att det helt klart är Hodan som är speciell.

Vi ser Somalisk dans och hör sång och får dessutom lyssna på en Somalisk författare som är politiker i Katrineholm, riktigt skön man som fick en att känna sig lite mindre utanför. Han pratade både svenska och somaliska och det kändes nästan som om man var en del av gänget.

Efter en timme gick jag hem med massa nya tankar i huvet. Bra för mig. Fick energi av det nya så jag körde igång direkt med nästa sak som jag inte gör så ofta: Bakning. Bakade 30 kanelbullar som ser lite annorlunda ut och där kändes det som att den cirkeln var sluten för min annorlunda dag.