-EKEN på äventyr- häng me!

Ni som inte är en del av den här världen förstår inte. Ni kan aldrig förstå vilken enorm press man utsätts för som hundägare. Till att börja med ska hunden helst se bra ut. Den här pressen påverkar sällan ägaren då ALLA hundägare tycker att deras hund är söt. Detta trots att andra hundägare aldrig kommenterar "ååå vad söt" utan mer " ååå...eh vad är det där för ras?" Får man en sån kommentar istället för söt-kommentaren så bör man reagera med misstänksamhet. Då bör man tänka "hm min hund ser nog inte så bra ut men skit i det". Tyvärr kommer vi aldrig till den insikten. Istället tänker vi "ååå, den andra hundägare verkar nyfiken på rasen". Kanske vill hon skaffa en till hund och då vill ha en som min lilla Ludde. Har man riktigt otur får man höra en kommentar som min morsa slängde ur sig när hon stötte på en hund som hon tyckte var ful: "åå han ser så lustig ut, ihoptryckt liksom men ändå lång" och sen alltid försöket att släta över " vad är han för ras??" som sagt, hundens snygghet eller brist på det leder sällan till prestationsångest för hundägaren. Problemen uppstår när vi rör oss mot hundens beteende, Den delen som vi hålls ansvariga för. Hunden avslöjar oss om vi inte är eller har varit den perfekta matten (vilket i hundägarvärlden är lika med att vara den perfekta människan) man ska vara Kärleksfull men ändå sätta gränser, jag och min hund ska ha ett samspel, ett gemensamt språk som vi båda förstår. Jag och Uffe har ett språk som vi båda förstår, jag skriker Kooom hiiit med
Min strängaste röst och då betyder det att Uffe ska springa i full fart fram till en främmande hund som han ska hälsa på. Efter kommer jag flämtandes " vaaad gör duuu? Med arga rösten till
Uffe och sen " förlåt, han brukar alltid komma när jag ropar" med snälla rösten till människan som äger hunden som jag nu till min fasa ser att min hund försöker sätta på. Jag rycker bort Uffe och drar honom bort , håller honom i superkort koppel som straff för att han drog. Mumlar "jävla skithund, du ska komma när jag ropar" och inser efter 100m dragande att Uffe inte är med mig på varför han straffas eftersom det har hänt 11 nya saker mellan hans vägran att komma på inkall och mitt hålla-kopplet-tight-straff. Misslyckad hund pga Misslyckad matte = misslyckad människa.

När misslyckad matte möter lyckad
Matte eller husse uppstår prestationsångest. När jag kämpar som hårdast med inkallningen , "jamen kom då Uffe, kom då, kom hit, braaa, kom,såjaaa!" hör jag hunden och hundägaren med det lyckade samspelet. Det är en matte med en liten 12veckors valp. De har känt varandra i 4 v och hon säger saker so
"nähä du pricken , leker gör vi INTE i koppel, leker gör vi bara när vi är lösa." jag tittar på Uffe. Han är iaf söt till skillnad från hennes lilla skithund. Då
Vänder hon sig till mig och säger "hur gammal är den där?" och jag förstår att det är kommentaren som tom hamnar under "vilken ras?" på tyckaomnågonannanshund-listan.