Sitter i sängen med varma kinder efter en skålhet dusch. Känner mig lite mosig efter dagens två pass och Tinas grymma massage av min sätesmuskel. Från jompas dator strömmar skön relaxmusik och man kan tänka att känslan borde vara "livet blir inte bättre än såhär". Tyvärr så infinner sig inte den känslan, känner ngt tungt i bröstet, får se om jag om jag kan lösa upp den knuten på något sätt. Eller det vet jag att jag kommer göra, ska bara plocka fram rätt verktyg. Lite knas det där tycker jag, att man inte kan styra känslan och att det liksom inte alltid är helt logisk. Nu säger den hurtige läsaren "du väljer hur du ska må" och det kanske stämmer men då väljer jag den dystra känslan just nu, har inget emot den så länge den inte hänger i för länge. Om 15 min är det käk. Buffe med massa goa grejer, får se om det kan funka som verktyg. Auf wiedersehen!
