om att få chansen
Jag träffar många unga spelare och även lite äldre 25-30 åringar som säger att de aldrig lyckades med sin idrott för att de aldrig "fick chansen". Det finns säkert undantag men som jag ser det så får man chansen om man har tålamod och lägger ner jobbet, det gäller bara att vara tålmodig och redo när den väl kommer. Jag bor med Per, han började lira i superettan när han var 30 år. Han "fick chansen" för att han var förberedd, vältränad och för att han inställningen att 99% är jobb, 1% är att "få chansen" och att man börjar med de 99%, detta trots att han spelade i div.3 när han var 29 år gammal. Per fick inte chansen när han var 21 år, han fick den inte när han var 25, han var 30 år! Där snackar vi tålamod.
Vissa har kanske flyt, får en chans när de är 18år men vi andra måste jobba lite länge och lite hårdare. De som inte får chansen tittar avundsjukt på sina kompisar, de lyckans ostar som får bekräftelse i form av pojk-flicklandslag och självklart : det är enklare att hitta en tro på sig själv,hitta ett driv att jobba vidare om man får den uppmuntran. Men det går att lyckas även om man får stå utanför.
Några säger att de hade dåliga tränare eller dåliga medspelare och att de därför aldrig utvecklades som de hade kunnat. Låt aldrig någon annan få bestämma hur bra du ska bli. Du kan bli bäst i fotboll även om du har en tränare som du tycker är dålig, det kanske blir lite svårare och ställer högre krav på dig och din egna träning men det går. När jag var 16 fick jag höra att jag var "bra på att sitta på bänken" , det var motiveringen till varför jag satt på bänken i ett helt år.
Ni som tycker att ni aldrig fick chansen, kanske var den just runt hörnet men det kommer ni aldrig få veta. Det kan ha varit att det satt ngn talangscout på läktaren när du lirade match, en av de matcherna som du inte hade förberett dig till för att det "bara" var u21 match och inte A-lag. Det kan ha varit en tränare som hade ett gott öga till dig i ungdomslaget och som efter några år blev A-lagstränare för ett lag i de högre divisionerna. Hade du lagt ner jobbet i källarn så hade han sett dig som en ambitiös spelare som driver ett lag framåt, han hade velat ha dig i sitt lag, laget i de högre divisionerna. Eftersom du har slarvat med att lägga ner jobbet de senaste åren så vågar han inte plocka in dig. Jag tror mao att det finns många chanser som du kunde ha fått men som du inte ens ser för att du handen på hjärtat aldrig har lagt ner din själ i att lyckas med fotbollen. Kanske har du skitit i det av lathet, kanske har du inte vågat lägga ner ditt liv i att bli bäst i fotboll för att du är skraj för att misslyckas. Hur skulle det se ut? Om du la ner din själ i något och ändå inte nådde målen, den rädslan hämmar dig. Jag har själv haft den rädslan. Känslan av att vara misslyckad har nästan käkat upp mig. T.ex. När jag var 25 år och satt på bänken i ett lag som kom 7a i damallsvenskan, JAG som tränade och satsade mer än alla de andra räckte inte till- snacka om misslyckad! jag fick inte chansen att visa vad jag kunde men någonstans i bakhuvet, under all rädsla visste jag att chansen skulle komma om jag bara hade tålamod och gjorde ALLT för att vara redo den dagen chansen kom. Och så plötsligt efter drygt ett år så kom den och jag fångade den, nu har jag varit ordinarie i ett av Sveriges bästa lag i 4år.
Som sagt, det finns såklart undantag men med en stark tro, ett mod att hålla fast vid sin dröm och en enorm hängivenhet så kommer chansen, förhoppningsvis innan du har fyllt 30 år :-) Bara tro på det och slåss allt du kan mot den där jobbiga rädslan för att misslyckas, låt den inte käka upp dig!!!
Det är därför du är nr 1 på min lista över idoler. Tätt följd av vampyr Edward, trollkarls Harry Potter och jedin Luke Skywalker. Den enda människan alltså, med ngn typ av superkrafter!
måste säga att detta var grymt bra skrivit! En riktig idol är du.
Tror jag va 27 när jag fattade detta. La ner å tycka synd om mig för att jag inte "fick chansen" (vilket jag hade fått mååånga gånger. Både tagit den å inte gjort det). I ärlighetens namn hade jag inte gjort 10% av vad som krävdes. Levde på nån form av talang å tyckte det va konstigt när någon annan gick före som tidigare varit en sämre fotbollsspelre.
När jag nådde den insikten blev jag asrädd å inte hinna accelerera i inställning innan det va för sent. Å för sent blev det till viss del. Men shit va det va utvecklande. Kunde inte använda mig av det på högsta nivå men däremot kanske smitta av på alla unga spelare man lirar m nu...
Å va för sent ute behöver inte bli något negativt :) Amen
Du är helt fantastisk Lisa!
Hoppas att du vill bli tränare när du lägger fotbollsskorna på hyllan :-)
Kanske med ungdomar, för en bättre tränare än dej kan dom knappast få.
Tänk vad du kan lära alla ungdomar att tänka o må bra.
Men helst kan du väl ta över kopparberg när Tobbe tackar för sig :-)
Du e bäst. Kram
Forts....
En ÄNNU större tanke Lisa....
När Pia Sundhage slutar som förbundskapten för vårt svenska damfotbollslandlag (för visst blir hon det efter Dennerby hoppas vi):-)
Så tar DU över!!!!!!!!!!
För jag hoppas verkligen att NÅN fångar upp dej inom fotbollsvärlden på nåt sätt :-)
Bra skrivet, Lisa. Haha, det är ju inte bara en gång man suckat när ungdomarna surar för att de inte får chansen och man tänker "men om du alltid fuskar med frivändningarna på gymmet blir du inte starkare, vilket tränaren sagt tusen gånger att du måste bli". Det handlar inte bara om att få chansen hela tiden, man måste också ta den när den bjuds.
Jag kommer ihåg när vi cyklade till Veddesta för att träna före våra träningar, du hade gjort ett schema för vad vi skulle göra och så körde vi på gräsplätten bredvid klubbhuset till vaktis kom och körde bort oss, då spelade vi vidare på en liten grusplätt bredvid knatteträningen. Ingen kan säga att du inte alltid varit ambitiös, om någon gör det kan du skicka den till mig så kan jag intyga ett och annat. :-)
Ja hoppas du blir tränare för kopparberg sen så kanske du kan bli tränare för mig när det är dags:)
Ps kommer på matchen på lördag
oj, fasen va kuuul me så många kommentarer! Milton och Anna: ni är ju goa, tack för de orden!! STina: herregud, vilken press! helt klart bästa utmärkelsen man kan få, diamantboll?vem behöver en sån? ingenting i jämförelse ju! Camilla: Du är ju jordens förebild för så många just för att du har hajat, som du skriver, haja hur många som blir inspirerade och upplysta tack vare dig! Sen att du känns mogen å klok som en 50-taggare är ju lite skrämmande men ändå ok, du får vara en sån:-) Jennie: Å gud, det kommer jag inte ihåg, gjorde vi egna träningsprogram? haha..iklädd rutiga bagyshorts. Har du inga gamla bilder på den tiden? vore kul att se i din blogg! och tack för fina ord.störigt att se på men så börjar man ju bli gammal nu också, lätt att glömma att de bara är 16 bast, vet ju hur jag var när jag var 16, inte helt rolig lagspelare. BM: haha..japp, får väl satsa på det. tack för förtroendet, känns bra att veta att man har iaf två stycken bakom sig om det skulle blåsa snålt när man blir förbundskapten:-) tack tack tack!
Du inspererar något otroligt Lisa! De här "få" orden fick mig att inse hur mycket jag min fotboll och att det krävs så jäkla mycket jobb, men det är värt det! Du är en grym fotbollsspelare och en stor idol för mig! TACKTACKTACK
