blanka vlasic and the swedish meatball





Igår träffade jag Blanca Vlasic. Hon och jag och tre personer till var de enda som satt i väntrummet på ifk-kliniken. Tänkte att va f-n det här är ju kul att ha me på bild, något att lägga upp på bloggen och skrapade ihop mod för att be om en bild. Eftersom jag inte har iphone fick jag ta med min lilla ericssonmobil, inte bra, inte bra men skitdesamma. Jag ler mitt gladaste leende, tackar för bilden och tänker å va kul, det här blir en bild att visa för folk. Vandrar därifrån och tittar inte på bilden förrän jag kommer ut. MEN VA FAAAAN! En Blanca och en liten tjockis! Jag är inte jättefåfäng men är det något som jag inte vill känna mig, speciellt såhär i skadetider så är det chubby around the edges. Å jag veeeeet att jag inte är en liten tjockis men det har inte med saken att göra, bilden som skulle kunnat bli en hit blev väldigt mkt shit. Trodde jag tills jag berättade om bilden för mitt lunchsällskap som bestod av mina kära vänner grästorp, sara, såsen och sländan. Efter mycket tjat och en himla massa "men visa den, vi måste ju få se bilden!" så samlade jag ihop mig och visade, först för Anna "grästorp" Ahlstrand. Anna är topp 3 snälla människor i världen, i hård konkurrens med de övriga 3 vid bordet. Anna är inte den som hånar, hon hittar positiva saker i allt. Reaktionen från Anna blir ett galet skratt. Ett sånt skratt som inte går att stoppa hur mycket man än försöker hålla det inne. Det påminde mkt om det skrattet man kan få på en begravning, ett sånt bubblande skratt som kommer när det absolut inte får komma. Efter 1 minut kan anna prata och då säger hon "men du ser ju iaf frisk ut, hon Blanca ser anorektisk ut på bilden sen tror jag att du har tryckts ihop lite av henne och dessutom lägger kameran på minst 5-10 kg". Tack Anna men lite för många förklaringar där egentligen ingen kändes direkt vattentät. Jag kände mig nedslagen. Men så gick det någon minut och jag insåg att bilden som jag hade tänkt använda för att glädje mig själv genom att visa upp för andra faktiskt hade blivit en bild som jag nu kan visa upp för andra för att glädja andra. Skitbra! Lägger upp den här i dagarna, ska bara låta den sjunka in lite innan jag fixar att bjuda på den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0