-EKEN på äventyr- häng me!

Ena dagen känns det som att pappa bara var en liten del i mitt liv och att livet ju fortsätter väldigt fint utan honom. Pappa var den bästa men han var ju inte HELA livet. Så nästa dag känns det som att ingenting har någon mening utan honom. Som att alla roliga saker jag gör bara är ett försök att lura mig själv att det funkar fast han inte är med. Jag blir otröstlig och det spelar ingen roll att jag försöker hitta på alla möjliga bra saker som jag har framför mig eller som jag upplever. Jag tänker positivt men sen kommer den andra rösten in och säger "men spelar roll att du kan spela fotboll , hur roligt är det i jämförelse med det tråkiga i att pappa inte finns?" Som tur är upplever jag dag2 max en gång varannan vecka eller 1 gång i månaden. Dag1 är resten av dagarna.