-EKEN på äventyr- häng me!

För 3-4 år sedan var jag och hodiecanobie i LA. Skitballt ställe. Brorsan pluggade där och han fotade ganska mkt så när jag och hodan kom dit så sa han att han jättegärna ville ta lite coola bilder på oss. Efter ungefär en kvart insåg jag min roll i det hela. Jag var "lampflicka". Hålla i lampan , rikta den mot Hodan för att brorsan skulle få bra ljus. Kanske få lite glada tillrop när jag höll lampan rätt men mest "lite upp, lite ner...lite till ner". Där insåg jag att om det kommer till fotografering så ska jag alltid se till att hålla i lampan. Alla andra roller i en fotografering är vatten över huvudet för mig. Jag lovade mig själv att aldrig luras att tro ngt annat. Aldrig få hybris och tro att jag kunde ta den andra rollen. Trots detta löfte till mig själv har jag årligen tvingats ner på bild, jag snackar om årets lagfoto. Det har gått hyfsat, jag har klarat mig, hade varit bättre som lampflicka men jag har inte stuckit ut. Ett år stoppade jag iofs in tröjan vilket fick mig att se småfet ut (då matchtröjan såg tight ut på mig men hängde löst på alla andra) men förutom det inga större incidenter. Fram till i år. Första gången sittande på främre raden. Är det första gången så behöver man styrning, det vet alla. Jag fick nada. Satte mig som jag brukar, bredbent. Det var fel nummer ett. Fel nummer ett drog sen med sig fel nummer två i fallet, fel nummer två är enligt mig det värsta: mina shorts åker upp eftersom jag sitter bredbent= ser ut som att jag sitter inte i shorts men i trosor, möjligtvis hotpants. Varför får man ingen styrning? varför säger inte fotografen någonting? Varför kan jag inte bara få vara lampflickan?