Lillebror är i alaska och fiskar tillsammans med min farbror och ett par av pappas gamla jobbarkompisar. Svinballt ställe är de på , man måste alltid ha med sig pepparsprej när man går ut för det finns så mkt grizzlybjörn. Sprayen är stor som en hårspraysflaska och sprutar 10 m, mao inte läge att köra pepparspray-practical-jokes med den. Hursom, när man har blivit av med en familjemedlem blir väldigt rädd om de man har kvar så när brorsan ringde och berättade om
grizzly, stora forsar och total ödemark så kände jag lite "men å va kul" och ganska mycket "men va fan, de där låter farligt!" Så ringer det från min farbrors nummer kl.09.00 på fredagmorgonen. Jag hinner inte svara utan går upp och ser "missat samtal". Blir svinskraj. NU HAR DET HÄNT NÅGOT! fan om brorsan har blivit uppkäkad av en grizzly, jag orkar inte det. Fan också, fan pckså. Ringer upp och brorsan svarar och min första tanke är "yes, han lever!" HAR DET HÄNT NÅGOT? flämtar jag fram på bästa morsanvis. -nja, jag har tappat bort mitt pass. ÅÅÅ va skönt! blir min reaktion. Tappat bort passet, det händer ju alltid i vår familj. - Ja, eller det blir ju lite problem eftersom vi sk åka hem imorrn och hela fiskelodgen har varit ute och letat efter mitt pass utan att hitta det. Dessutom är det 2,5 timmar till närmsta by så vi kan inte gå in på nätet eller komma i kontakt med nån ambassad eller nåt sånt, det är ju knappt täckning på mobilen här. Jag känner mig uppriktigt glad. Dels för att det inte var något värre men också för att lillebror är så pappa och det gillar jag.
