slet eeeeen

Nu börjar den här gamla kroppen bli lite sliten faktiskt. Gillar känslan, för mig är känslan av en trött kropp en trygghet, ett lugn och något som dessutom skapar fina minnen. Att det ger lugn beror på att jag hela mitt liv har trott att jag måste träna så jag ligger på gränsen för att räcka till, en sliten kropp ger mig känslan av att jag faktiskt  ligger på gränsen och därför trygghet och lugn. Fina minnen från tidigare intensiva träningsperioder, för mig är det en oslagbar känsla att träna hårt själv, gärna "tråkig träning" för då brukar jag hela tiden tänka på vad jag förhoppningsvis kommer få för resultat av träningen och det målet älskar jag att tänka på. Aldrig får man så rena positiva tankar runt sitt mål och sin dröm som när man kör riktigt slitträning ensam. Det är fint. Det som jag har lärt mig på senare år eller senaste året kanske är mer ärligt, är att den här fina känslan som man får när man kör kör kör är starkt beroende framkallande och att det Alltid kommer en obehaglig baksmälla OM man tappar kontrollen och bara kör kör kör utan att tänka.

Svår kombo för kör kör kör kräver att man just kör utan att tänka när man är mitt i träningen. Felet Tidigare år har varit att jag har glömt att sätta på hjärnan när träningspasset är över. Det blir skitdumt för då blir man skadad, kan inte tillgodogöra sig träningen, får ingen utveckling och den fina känslan grumlas ner av massa ledsna känslor över att man är skadad, övertränad, presterar dåligt...
SÅ sammanfattningsvis: Nu njuter jag av att vara trött i kroppen men är förbannat noga med att vila och gör allt jag kan för att vara en bra lyssnare till denna gamla kropp. Jag är ganska stolt över insikten, mindre stolt över att det tog ca.20 år att komma på den men bättre sent än aldrig.

Kommentarer
Postat av: Ingela Armbro

Jag njuter varje gång jag läser dina inlägg - du är en klok och insiktsfull kvinna - även om det tog 20 år! En del kommer aldrig dit!! Kram

2010-10-20 @ 07:35:10
Postat av: Lisa

Tack Ingela! nej det är ju alltid en liten tröst, att det finns de som aldrig kommer dit:-)

2010-10-21 @ 10:51:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0