fin dag
07.00 var jag på "funktionella gruppen träning" hos sjukgymnasten. Riktigt skönt pass att börja veckan med, konstaterade att jag inte är speciellt mjölksyratålig men jag har ju tid på mig att fixa till detta. Innan hann jag ut en kortis med uffe och efter passet åkte jag hem och tog ut djuret ytterligare en kortrunda.
10.00 Möte med skolan, ett litet glädjemöte och första gången som jag såg mina arbetskamrater sen i typ juni när jag drog korsbandet. Eftersom jag var där som en som har blivit av med både korsband och farsa så sattes det ingen press när det gällde att fördela arbetstid,det fick till slut per att reagera eftersom han lever med mig och vet att jag iofs har tappat korsband och farsa men också vet att jag inte ligger i fosterställning hela dagarna. Eller vissa dagar men inte alla dagar. "Men va fan, Lisa då? hon har ju inte blivit uppskriven på några tider??" Ett uttalande som bemöttes med tystnad från de andra icke pressande och härliga kollegorna. Men om vi ska vara lite allvarliga så var det roligt att träffa dem igen,mkt skratt.
Efter mötet tog per och jag en lunch på focus och sen begav jag mig ner till valhalla för att träna fotboll med mig själv.
Palmis ringer när jag ska ut på planen och när jag frågar om hon har lust att komma ner och spela fotboll på valhalla så frågar hon 1) Vilka är med? och får svaret: Just nu är det bara jag. 2) Jag har inga kläder? och får svaret: Det kan vi nog fixa! Bara palmis nöjer sig med de svaren. Palmis är så galet enkelt att få med på saker, det är lite därför jag tycker om henne. 15 minuter senare står vi i pissregn och en blåst som gör att vi inte hör vad den andra säger fast vi bara är 5 meter från varandra. Var 15e minut byter vi sida för annars gör det för ont i det örat som är mot blåsten. Efter 30 minuters passande känner jag ett lugn i hela kroppen och jag skriker allt jag kan till palmis genom blåsten: VILKEN TERAPI DET ÄR ATT STÅ SÅHÄR! och får svaret: JAG VET!!! SÅÅÅ ROFYLLT!
Det är verkligen en fantastisk terapi. Speciellt när det blåser regn in i örat för då känns det som om träningen är extra värd. Efter en dryg timme på planen känner jag att lårmuskeln börjar bli lite sliten och kall eftersom det är svinkallt ute och dessutom j-igt blött och som den kloka spelare jag är så kliver jag då av planen.
Dusch , fika med per, samtal från morsan och rapport från familjen som är i NY och nu hänger jag med uffis i soffan.
Så sjukt bra dag. Tack för den!
Kommentarer
Trackback
