-EKEN på äventyr- häng me!

KOCKEN PÅ BILDEN HAR INGET MED SUPID ATT GÖRA!!!




En rolig sak som hände igår (som iofs handlar om både mat och vad vi gjorde men som tydligen trots detta "platsar" i bloggen) var att vi käkade teppanyaki. Vi var på en restaurang där man sitter runt ett stekbord och kocken står i mitten och gör helt sjuka grejer medans han steker. Hur skickliga somhelst är de , de små japanska kockarna. Eller brukar vara och det är här det roliga kommer in. EFtersom det är ett japanskt ställe så väntar man sig en japansk kock och alla andra bord hade japanska kockar men när vår kommer in så är han inte alls japan utan indisk. Inget fel på indiskt. tvärtom, jag gillar indier och indisk mat och den indiska flaggan och cricket MEN man blir ändå orolig när det kommer en indisk kock på ett japanskt ställe. Har han verkligen vuxit upp med teppanyakikonsten i blodet eller har han gjort masala hela sin uppväxt?  Har han drömt om att bli en japansk kock eller har han drömt om att göra curryrätter? sådana frågor ploppade upp i mitt huvud men jag slog bort dem och lackade samtidigt lite på mig själv för att jag var så fördomsfull.

SÅ började supid, ja det var namnet som stod på hans lilla skylt.  Först lästa jag och atef fel men sen såg vi att namnet inte innehöll något t.

Supid snackar snabbt på en engelska som vi inte förstår och han gör konstiga små ljud wohhh, waah för att förstärka sina trick. Han försöker flippa upp en citron på en gaffel men den vill inte och ramlar ner på stekbordet 4 ggr i rad. SUpid försöker krossa ägg til fried rice och måste slänga båda äggen för de går sönder på ett sätt som de inte ska gå sönder på. Stackars lilla supid. Som för att kompensera att allt gå åt helvete eller om det bara är en vanlig dag på jobbet för supid och han har en jämn men låg högsta nivå, börjar han blinka med lampan över stekbordet. Som en "extra effekt". När han häler över soja skriker han "japanese coca cooooola". Vi skrattar och skrattar men ändå inte mer än att det kan uppfattas som att vi skrattar för att han verkligen är rolig och jag tänker att det var en himla tur att inte mamma,pappa, ras and little jo var här för då hade vi legat dubbelvikta över stekbordet och fått brännskador av den allvarligare sorten.