syrrans blogg om pappas urna
Gick in på syrrans blogg och skrattar så tårarna sprutar. Hoppas jag inte har några känsliga läsare för jag lägger in hennes inlägg rakt av, man kan säga att det blir som att syrran gästbloggar ett inlägg, kolla in det här:
Fikat med mamma och pappa
Idag var dagen som vi bävat lite för, vi skulle nämligen gå och hämta pappas una. Igår kom vi kom att vi skulle ta en fika efteråt så vi hade nått att se fram emot.
Så jag och mamma tog en rask promenad till begravningsbyrån och hämtade upp honom. Jag ska inte sticka understolen men att de var lite jobbigt. Några tårar, blir mycket känslor när man träffar de fina personerna som hjälpt till med begravningen och sen att veta att de är pappa som är i den där unan.
De på begravningsbyrån trodde att vi skulle ha bil och hade ingen bra påse och så de sprang och hämtade två ica papperspåsar och så stoppa vi unan där i och började gå hemåt.
När vi kommit några meter och gråten har lagt sig så säger mamma. Vi kanske kan gå och fika direkt, med pappa, det är ju ändå igen som vet att han är där i och det är ju påvägen hem.
(Planen var att vi skulle gå hem med honom och sen fika.)
Mjo, ja det kan vi väll, de hade nog pappa inte haft nått emot svarar jag.
Så då gör vi det.
Kändes lite konstigt men de gick bra.
Blev väll kanske lite crazyfamily varning när vi sprang på mammas och pappas kompis som var ute med hunden och mamma avslutar med att säga:
"Nej nu ska vi gå och fika med Peter vi har honom här i, har precis varit och hämtat unan." Hon såg lite chockad ut och jag tror hennes vännia blev ännu mer chockad. Men det är en rätt nära kompis till mamma så de har redan skrattat åt de i tel.
Nu ska jag och mamma ut och äta middag men pappa får nog stanna hemma.
Vissa kanske tycker det låter som att vi fått spelet men vi hade bävat för den här dagen och unan låg i en kartong så man blev lite lättad att man inte bröt ihop totalt.
Så jag och mamma tog en rask promenad till begravningsbyrån och hämtade upp honom. Jag ska inte sticka understolen men att de var lite jobbigt. Några tårar, blir mycket känslor när man träffar de fina personerna som hjälpt till med begravningen och sen att veta att de är pappa som är i den där unan.
De på begravningsbyrån trodde att vi skulle ha bil och hade ingen bra påse och så de sprang och hämtade två ica papperspåsar och så stoppa vi unan där i och började gå hemåt.
När vi kommit några meter och gråten har lagt sig så säger mamma. Vi kanske kan gå och fika direkt, med pappa, det är ju ändå igen som vet att han är där i och det är ju påvägen hem.
(Planen var att vi skulle gå hem med honom och sen fika.)
Mjo, ja det kan vi väll, de hade nog pappa inte haft nått emot svarar jag.
Så då gör vi det.
Kändes lite konstigt men de gick bra.
Blev väll kanske lite crazyfamily varning när vi sprang på mammas och pappas kompis som var ute med hunden och mamma avslutar med att säga:
"Nej nu ska vi gå och fika med Peter vi har honom här i, har precis varit och hämtat unan." Hon såg lite chockad ut och jag tror hennes vännia blev ännu mer chockad. Men det är en rätt nära kompis till mamma så de har redan skrattat åt de i tel.
Nu ska jag och mamma ut och äta middag men pappa får nog stanna hemma.
Vissa kanske tycker det låter som att vi fått spelet men vi hade bävat för den här dagen och unan låg i en kartong så man blev lite lättad att man inte bröt ihop totalt.
Kommentarer
Postat av: Owe
Din syster och din mamma här en skön inställning även om er pappa och din mammas man är död så lever han vidare tillsammans med er i era hjärtan och era sinnen han får säkert följa med er till fiket.
Du är självklart duktig och rolig fortsätt att skratta :-)
Kämpa på.
Postat av: Lisa
Tack Owe, va fint skrivet!!! TACK!!!!!
Postat av: jennie
Hahaha, underbart inlägg!! Hahahahaha, så jävla roligt! Älskar er inställning till livet, jag blir inspirerad av er! Kram!
Postat av: -loa
Fantastisk och rörande rolig sann berättelse. Ett underbart sätt att låta den avlidne delta i familjens liv! Så kan sorg bearbetas - med råge.
Postat av: Lisa
Jennie: fan va kul att vi kan inspirera:-)
Loa: TACK loa, känns så härligt att det går att beröra och att du tycker det är ett bra sätt:-)
Trackback
