SÅ TRÖTT PÅ DET HÄR NU!

Alltså den här lilla resan från göteborg till enköping tar priset. Hela jag skriker Handikappad ändå visar folk ingen hänsyn.  Jag med tyngsta väskan i hela världen och till det kryckor skall hoppa från bilen till tåget. Det känns ändå överkomligt. Hoppas jag har plats i vagn 1, pallar inte att hoppa mer än en vagn . Nähä, vagn 13 hade jag tydligen. Vagn 13, ett tåg har väl bara 6-7 vagnar? nej, inte det här för det är två tåg som de har satt ihop, så himla praktiskt. Hoppar under tidspress och därför ganska snabbt hela vägen till min vagn. Ramlar ihop i ett säte och då känner jag av att jag har svinont i tanden och i huvet. Skitvisdomstand som är på gång upp och jordens tandvärk, kanon. Knät börjar hojta om att det nu behöver vila, helst utsträckt efter hoppbelastningen. Perfekt. Inser snabbt att tåget som jag trodde skulle ta mig till enköping bara går till sthlm, där måste jag byta och jag har 18 minuter på mig. 18 minuter med den väskan, från ena sidan centralen till den andra och för fjärde gången idag får jag upp tanken "det här kommer inte att gå". Guld-brorsan ringer och säger att han kan komma ner till centralen och bära min väska från ena spåret till det andra, tack vare det hinner jag precis. På tåg två har jag tydligen bokat biljett utan garanterad sittplats. Jag och 400 andra som var på plats före mig eftersom

 




Alltså den här lilla resan från göteborg till enköping tar priset. Hela jag skriker Handikappad ändå visar folk ingen hänsyn.  Jag med tyngsta väskan i hela världen och till det kryckor skall hoppa från bilen till tåget. Det känns ändå överkomligt. Hoppas jag har plats i vagn 1, pallar inte att hoppa mer än en vagn . Nähä, vagn 13 hade jag tydligen. Vagn 13, ett tåg har väl bara 6-7 vagnar? nej, inte det här för det är två tåg som de har satt ihop, så himla praktiskt. Hoppar under tidspress och därför ganska snabbt hela vägen till min vagn.



Ramlar ihop i ett säte och då känner jag av att jag har svinont i tanden och i huvet.  Skitvisdomstand som är på gång upp och jordens tandvärk, kanon. Knät börjar hojta om att det nu behöver vila, helst utsträckt efter hoppbelastningen. Perfekt. Inser snabbt att tåget som jag trodde skulle ta mig till enköping bara går till sthlm, där måste jag byta och jag har 18 minuter på mig. 18 minuter med den väskan, från ena sidan centralen till den andra och för fjärde gången idag får jag upp tanken "det här kommer inte att gå". Guld-brorsan ringer och säger att han kan komma ner till centralen och bära min väska från ena spåret till det andra, tack vare det hinner jag precis. På tåg två har jag tydligen bokat biljett utan garanterad sittplats. Jag och 400 andra som var på plats före mig, ingen sugen på att lämna sin plats för en liten handikappad pojke, däremot kunde de säga till sina barn: gå ur vägen nu så att pojken kan hoppa förbi. Dramat slutar med att jag sätter mig i en gång med folk ståendes runtomkring, precis överallt. Sjukt skraj för att ngn skulle trampa fel och kliva på stygnen. Nu är jag iaf på landet. med familjen och uffis, Men JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ ATT VARA SKADAD!!!


Kommentarer
Postat av: jennie

Jag är helt oskadad och jag blir typ psykstörd av att åka tåg varje dag. Djungelns lag gånger jättemycket är det som råder, fy fasiken alltså. Häromveckan var det en tant som började yla att hon skulle få bästa platsen för att hon minsann har tre barn (dessa barn var alltså INTE med på perrongen). Eh, jaha? Folk är fan inte kloka. Usch, jag lider med dig, hoppas du får det mysigt ute på landet nu! Kram!

2010-06-24 @ 23:10:26
URL: http://hockeyjennie.webblogg.se/
Postat av: Lisa

hahaha....för att hon har tre barn??? men tänk på dem som inte kan få barn då? de borde verkligen få sitta, dem är det ju ännu mer synd om. Barn är för fasen en gåva!

2010-06-25 @ 10:55:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0