Har suttit inne med datorn i kanske 8 timmar idag. Klättrar på väggarna. känner mig lack och frustrerad och ledsen för första gången på hela dagen. Ändå positivt att det har tagit så lång tid innan jag blev ledsen. Har dessutom skrattat på riktigt ett par gånger, på riktigt och högt. Hade känts enklare om det fanns någon att bli förbannad på. Imorrn spelar de andra kvartsfinal i cupen, hela jag vill bara vara med. Hade räckt med att få vara med på kvadraten innan, en kvart kvadraten eller bara vara den som passar tillbaka när de ska avsluta. Livet känns orättvist. Tror jag är på väg in i nästa fas, fasen när det börjar sjunka in och jag blir förbannad över att jag har åkt på den här pissgrejen.
I den här fasen blir man lätt otrevlig och arg på världen.
