-EKEN på äventyr- häng me!

sista dagen i manilla

Idag åkte johansen, kalle och lilla rassrass till Koh Lanta och Per och jag var på en heldagsutflykt tillsammans med Dennis, fotograf som jobbar för hoppets stjärna och Gani som är pastor och ansvarig. Vi åkte ut till en skola som ligger ute på landet, ca 3timmar med bil utanför manilla. Ganska nystartad skola med 75 barn i klass 1-4.

Familjerna som bor runt skolan drabbades av en lerflod som kom för ca 2 år sedan från bergen, 3000 människor dog så hoppets stjärna har hjälpt till att bygga hus och driva skola för det familjer som överlevde men fick sina hem förstörda. En av familjerna fick två grisar av farsan och sen har de fött upp fler grisar och gjort det till en liten mini grisfarm, riktigt driftiga är de. Grisarna döpte de till Peter 1 och Peter 2, lite roligt tycker jag.

Vi var sjukt tajmade och lyckades komma dit precis när de repade danser inför morgondagens juluppvisning. Så grymt duktiga och goa kids. ALLA ville verkligen vara med och dansa för oss så vi fick se 5-6 olika uppträdanden med coola hiphopdanser till modern musik. De älskar att dansa och bjuda på sig själva. Jag tänkte tillbaka på mina egna erfarenheter av juluppvisningar. När jag gick i skolan började jag grina för att jag tyckte att det var jobbigt att behöva ha på mig kjol under vårt julspel. Dramafröken sa att det skulle passa med kjol för den rollen som jag hade och jag svarade med att lipa och hulka fram "jag vill inte ha kjol". Då gick jag i sexan. Jo, det är sant. Dramafröken lät mig slippa. Först försökte hon "men du kan ha en sån här kjol som man knappt ser att det är kjol" men när hon såg att jag reagerade med att stegra gråtflämtningarna så la hon ner hela kjolsurret. Till min lättnad.

Efter skolbesöket tog gani med oss ut till en liten ö och strand där hans fru stod med maten klar. Ett dopp i havet, vacker utsikt, trevligt sällskap och fantastisk god mat innan vi packade ihop och blev körda hemmåt. Riktig toppdag på alla sätt och jag känner mig så tacksam över att jag får vara med och uppleva det här. Tack pappa!!

Pappa var med hela tiden :-)

Jag håller helt med dig!Vilken förmån att ha möjlighet att hjälpa dessa barn!!Det är min tacksamhetsrad idag.

Tack för din fina rapportering från era upplevelser.

Så berikande för er som personer och så värdefullt för alla som ni träffar. Pappa Peter ler i sin himmel!

Sverige är kallt o snöigt, tur att Uffe just nu värmer mina fötter. I morgon byter han hem!

Kram

Hahahaha! Jag kommer ihåg när vi skulle spela göra en uppsättning av Tom Sawyer. Det var ju liksom förr i tiden så alla tjejer hade klänningar och flätor och killarna fick ju ha skithärliga kläder, typ lösa brallor och en skrynklig skjorta. Jag gjorde som du och grinade mig fram, så pass att jag vägrade spela flicka så jag fick vara skolmagistern istället. Jag fick ha en sån där flintskalleperuk och gubbkostym och jag såg ut som värsta farsen, fast det var en allvarsteater. Teatern skulle avslutas med en sång och dans av hela klassen och jag ställde mig typ längst fram, men då sa dramafröken till mig att "Jennie, det är bättre om du som inte har någon taktkänsla kan stå längst bak". Det här var också i sexan. Det är inte lätt att växa upp alltså...



Så härligt att höra om er resa, ni är riktiga förebilder! Kram!

Snyggt jobbat (som det heter nu för tiden)

Tack alla!

Jennie: hahaha faaan va kul, jag skrattar hogt pa internetcafet..haha...skolmagister..kan se dig framfor mig. haha...Kram!