Två gånger har jag sett någon som ser ut som pappa på stranden och blivit glad. Många gånger har vi lyssnat på Dean martin och det har varit så starkt att jag nästan har sett pappa komma ut genom huset, sjunga med i sången och göra ett litet pappa-danssteg helt i otakt. Jag tröstar mig med att jag kommer få träffa honom någon gång kanske i en himmel. Samtidigt har jag svårt att se hur det skulle vara möjligt att någonstans på något sätt ha det roligare och bättre än vi hade det. Lagom små vardagsbekymmer som alla har och som gör livet meningsfullt, är det så i himlen också? För om det är helt utan korsbandsskador, avlivade djur och småbekymmer i himlen så tror jag inte att vi kommer ha roligare än här på jorden och om vi har det så kommer vi troligtvis inte uppfatta det för att vi aldrig upplever de små tråkigheterna. Sånna saker går jag och oroar mig för härnere i Thailand. Om vi återförenas i himlen så kommer det ändå aldrig bli bättre och roligare än den tiden vi hade på jorden. Så tänker jag att kanske , kanske är himlen just sån att man kan välja formen för hur man vill leva och att vi då kan välja "
ett precis likadant liv som vi levde tillsammans på jorden fast mycket mycket längre." Det ger mig hopp.
Gud, om det inte redan funkar på det här sättet, att man kan välja så får du det tipset av mig här och nu. Jag tror att det är en bra grej för dig att kasta in som ett valbart alternativ om du vill locka folk till heaven utan att lägga alltför mkt pengar på marknadsföring och reklamkampanjer. Det skulle vara ett erbjudande som skulle sälja sig själv. Bara ett tips. Jag vet redan ett gäng som kommer haka på.
