kärlek
Länge hade jag ett par byxor som symboliserade pappas kärlek. Det som gjorde att de kändes som ren kärlek var att de var av ett väldigt exklusivt märke. Helt ärligt, exklusivt märke? hur fint hade det här blogginlägget om kärlek blivit då? nä, just det, även om de hade varit om ett fint märke så hade jag inte skrivit det så att ni kunde läsa det och tänka "herregud vilken ytlig människa", vi som bloggar framställer alltid verkligheten lite finare.
Iallafall, det speciella med de här byxorna var att de var tjejbyxor. Det i sig var speciellt för mig då men det kärleksfulla var att farsan och jag hade lika stora lår på den tiden. (jag spelade hockey och pappa spelade inte hockey). Så för att farsan skulle veta om de passade så tänkte han att han får ju gå in och prova dem och sen komma ut och visa morsan. Tror morsan och farsan var i Italien när de köpte de här brallorna, farsan går in i provrummet och den fiiina expediten ropar:
-"excause me sir, those are womens trousers".
- Yes I know ropar farsan glatt tillbaka och sen när han kommer ut med tjejebrallorna på sig så säger morsan "ja men de där blir nog bra!
Så kom byxorna hem till mig och jag gick runt med dem och tänkte att det låg en himla massa jobb bakom de där byxorna och en himla massa kärlek. Kanske kan man säga att ansträngning är = kärlek. ska fundera vidare på det där,,,
Igår kom vi på en liten kärleksfull pryl som morsan ska få. Hon är så värd det lilla morsan. Återkommer med mer info.
so long fuckers!
Kommentarer
Postat av: Åsa
Lisa!
Det är verkligen kärlek. Jag läste din pappas nekrolog i DN häromdagen och kände att jag vill skicka en massa kärlek till dig och din familj!
Stora kramar,
Åsa Ö
Postat av: Lisa
Åsa, tack! du är så gullig, tusen tack det värmer!
Trackback
