-EKEN på äventyr- häng me!

Jag har beställt ett par fotbollsskor från den holländska sidan på nätet och när jag hämtade dem visade det sig vara de bruna. Aldrig haft ronaldinhoskorna i brunt så det var en fantastisk liten överraskning. Brun skopåse kom på köpet och den har jag heller aldrig haft. Glädje!

Syrran har varit på besök. Alltid lika kul, hon är så olik mig och ändå så himla lik när det gäller humor och värderingar. Vi var på "pick and paint". Förklarar en annan gång för det är halvcorny. Resultatet kommer om 10 dagar, då lovar jag att lägga ut det på bloggen.

Min mobil har gått sönder. Pajade på vägen till turkiet. Det gjorde inte så mkt och jag var lika glad för det, sprang runt och var "åkapålägeröverlycklig" och skojig  tills dess att jag kom på att farsans sms finns på mobilen och inte på kortet. Enda texten som finns där han har skrivit till mig, små ord av tröst som jag har kollat på flera gånger i veckan sen han gick bort. Om man hade satt en kamera på mig som filmade när jag kom på det så skulle det ha varit galet komisk film. Från hopp och studs till helt förstörd. Sökte upp mina vapendragare jompa och jempa och grät floder. Alla involverades i att försöka kolla upp om man kunde få tillbaka smsen på ngt sätt, så himla gulligt lag. Känslosamt alltihopa men jag fick ändå ngt hopp om att det kunde finnas ngn polis som kunde gå in i iphones och jag levde på det. Så på fredagen, ett par dagar efter att vi kom till turki så provade jag att sätta på mobilen (testade 44 ggr/dag) och då plötsligt funkade det!!! Tog kort på smsen, la in i datorn och en dag senare dog telefonen igen men nu gör det inget, bilder och sms är sparade!!! Glädje!!!

Nä men jag kämpar. Fotboll, mat, sol och ett helt j-a underbart lag är inte sånt som jag uppskattar. Inte ironi heller.

Vaknade tidigt idag och tog ett liten promenad för att kolla om farsan var ute och det var han:

Iallafall idag när vi ska gå och äta frukost så ser jag långt borta på samma trottoar som vi vandrar på: FRISÖRSKAN!!! Jag får panik. Jag är inte redo för att konfrontera och köra its not you its me. Skriker till per, Å NEJ MIN GAMLA FRISÖR och sen drar jag en 90graders sväng rakt över cykelbana och två bilfiler i maxad fart. Hinner tänka att "jag ska ju inte göra tvära vändningar med knät" men paniken slår bort den tanken och slår över till "kosta vad det kosta vill". 5 meter bakom småspringer per och säger "men du är ju fan inte klok, det är väl bara att säga hej och sen är det ur världen". Han hajar inte. Såg hon oss? SÅg hon oss? flämtar jag fram..

Fattas bara att hon läser bloggen. Fast det kanske är bra. I så fall:

kollar på gamla kort och ser att det har varit en del frisyrer..

toffs och pannband

svart under i en liten fläta, mörkblont ovanpå:

Någon form av lugg:

och nu idag fortsätter vi med det röda:

Hoppas det här blir en bra frisyr som gör många mål....championsleagueröd kallar vi färgen.

Så himla bra känns det att läsa en sån annons. Barnsbarns barnbarn sörjer, hajar ni hur länge den personen har levt? massa massa människor som sörjer dem och de har fått uppleva barnbarnens barnbarn, då måste man ju känna sig hyfsat nöjd när man loggar ut från det här livet.

Frågan som jag ställer mig är inte vad hände med mitt underställ utan vad hände med min röv. Men det kan jag inte skriva eftersom jag åker runt och föreläser om att man ska vara nöjd med hur man ser ut. Vad jag däremot kan skriva är hur jag Försökte tänka positivt, det föreläser jag nämligen också om. Min första positiva tanke var: "ingen ser att det är jag". Det var väl väldigt positivt tänkt eftersom 5an är hyfsat avslöjande. Menmen, klart man är stolt över att vara lite av en frontfigur i damfotbollsvärlden, ett affischnamn som används på bilder för att representera sporten och för att tvätta bort de gamla fördomarna om damfotbollsspelare som oattraktiva och i bylsiga kläder. It is at tough job but someones gotta do it.  Så nu kan ni stoltsera med att ni läser en blogg som skrivs av damfotbollens svar på

När pappa blev sjuk kände vi förstås en enorm maktlöshet. Eftersom jag har idrottat hela mitt liv så är jag van att kämpa och van vid att det i slutändan ger ett positivt resultat. Med farsan spelade det ingen roll hur mkt vi kämpade och det var svårt och grymt att acceptera. För att hantera den känslan och inte gå under av frustration levde man för de saker som kunde göra pappa glad. Det var svårt eftersom den största delen av pappas glädje kom från att vi mådde bra och vår glädje kom ifrån att han var okej. Om pappa någon gång bad om något, vad det än var, så blev det som en befrielse för då kunde vi engagera hela våra små själar i att uppfylla den önskan. Pappa frågade om vi kunde köpa sköna strumpor och jag åkte till friluftsbutiken och köpte pappas favoritsockor, en t-shirt med texten "climb that mountain" och en fiskehatt som han skulle ha när han hade tagit celllgifter och blivit bättre, så pass bra att han kunde åka en sista gång till Befring i norge och fiska. Det var målet och drömmen då. Pappa undrade om jag kunde köpa med Ahlgrens lakritsbilar och jag köpte tre påsar och satte mig sedan i bilen utanför sjukhuset och plockade ut de ljusa lakritsbilarna ur alla tre påsarna för att göra en superpåse med bara ljusa bilar. Pappa hade sagt någon gång att han nog tyckte att de ljusa lakritsbilarna var godast. När pappa kom hem från sjukhuset så åt vi middagar, pratade och sen tittade vi alltid på film på kvällarna. Filmen gav mycket, framförallt tid att glömma allt det jobbiga och gå in i en annan värld. En dålig film kändes som en bortkastad kväll och vi visste att pappa inte hade många klara kvällar kvar, därför gjorde vi det till vårt livs viktigaste uppdrag att välja ut de bästa filmerna. Vi tittade på solsidan och jag kommer ihåg hur jag tänkte att "tänk om pappa bara kan få leva så att han får se andra säsongen av solsidan".  När pappa skrattade så upplevde vi den största lyckokänslan man kan uppleva. Hela hjärtat gjorde små volter av pappas skratt för det  bekräftade att vi gjorde maximalt av stunden och att allt var som vanligt, filmen och glädjen förändrades inte av att han var sjuk. Pappas skratt vann alltid. Det slog bort allt det onda och kanske är det därför som den här världen utan honom känns lite mer ledsam och lite mer jobbig.

Summasumarum: Köldchocker och nederbörd har förhållandevis sjukt lite att säga till om när det gäller mitt välmående och därför skall jag alltid försöka bortse från vädret när jag värderar hur jag mår. Det är svårt, ofta dras jag in i det och blir en sån som går och mumlar "faan va kallt det är" eller "om det bara kunde komma lite värme snart" och då missar man liksom allt det bra, allt som pågår just nu och man lurar sig själv till att vädret påverkar hur man mår. Och det är just då som det påverkar hur man mår. Inte hur man egentligen mår därinne utan mer hur man tror att man mår. Mycket mår men ni kanske förstår? Så kämpa på alla därute så kanske vi kan klara oss så länge som möjligt från att bli sånna som mumlar och lurar varandra att kylan på ngt sätt påverkar vårt innersta välmående.

BROTHERS , skitbra tycker jag. Stark! 4 ekar av 5.

GREEN ZONE Bra action, gillar Matt Damon. Stark 3a.

Maos last dancer. Intressant och kul att se så många vältränade danskroppar. Ball story och tro story. stark 3a.

Wall street- money never sleeps. Lite seg men jag gillar Michael Douglas, dessutom påminner han lite om farsan, speciellt när båda hade cancer så den var ändå helt ok. 3a kanske.

Just wright. Hjälp vilken dålig film. Vald av valpen, valpen hur tänkte  du? Räddades lite av att jag kunde känna igen mig att vara den sportiga, lite fula syrran. haha...man hejade iaf på den sportiga lite fulare och hoppades på att hon skulle få basketkillen. Svag 2 av 5.

Milan - Tottenham champio league. Kul match att se för att det hände så mkt. Mycke känslor. 4 av 5.

Arsenal- barca . Skitkul match. Tror barca klarar det på hemmaplan. 5 av 5 ekar.

Det har varit en fin dag på många sätt. Här är två av många vackra saker denna lördag.