så j-a jobbigt att behöva smyga runt...

Iallafall idag när vi ska gå och äta frukost så ser jag långt borta på samma trottoar som vi vandrar på: FRISÖRSKAN!!! Jag får panik. Jag är inte redo för att konfrontera och köra its not you its me. Skriker till per, Å NEJ MIN GAMLA FRISÖR och sen drar jag en 90graders sväng rakt över cykelbana och två bilfiler i maxad fart. Hinner tänka att "jag ska ju inte göra tvära vändningar med knät" men paniken slår bort den tanken och slår över till "kosta vad det kosta vill". 5 meter bakom småspringer per och säger "men du är ju fan inte klok, det är väl bara att säga hej och sen är det ur världen". Han hajar inte. Såg hon oss? SÅg hon oss? flämtar jag fram..
Fattas bara att hon läser bloggen. Fast det kanske är bra. I så fall:
det är inte dig det är fel på , det är jag. Dessutom har min pappa dött i cancer och i somras drog jag av korsbandet.
Kommentarer
Postat av: sis
hahahah gud vad roligt!!
Postat av: Agneta Sjöberg
Hej Lisa
Som du vet är jag frisör o vi får alltid vara beredda på att våra kunder byter till en annan frisör, o inte blir vi sura för det.Så nästa gång du träffar henne hejar du glatt på henne. Du behöver inte förklara dig att du bytt frisör för du har rätt att gå till vem du vill.
Jag beräknar inte att om jag träffar en gammal kund att hon ska förklara varför hon slutat.
Kramis Agneta
Trackback