-EKEN på äventyr- häng me!

På promenad idag kände jag solen i nacken och då tänkte jag "hej pappa, kul att du är med" och sen tänkte jag att idag ska jag vara öppen för om pappa gör tecken att han är med. Jag hinner inte tänka klart tanken, det tar bara nån hundradel innan jag tittar till vänster och ser elskåpet på bilden och på skåpet har någon klistrat fast pärlplattor där det står "SLUTA ALDRIG DRÖMMA". Fan va ballt farsan, bra jobbat!

Det blev ett silver. Känns lite beigt om jag ska vara ärlig men samtidigt är jag så jävla stolt över att få tillhöra vårt lag. Världens härligaste jädra lag som nu dessutom har lärt sig att hantera press och prestera som bäst när det behövs som mest. Nästa år kanske vi kommer in i det lite tidigare och då kan det leda fram till ett guld. Tacksam över att vi fick hela den här resan, klarade av alla små hinder på vägen och på sättet som vi gjorde det. We almost made it men när det gäller att skrapa ihop lyckostunder så har jag nog inte upplevt så många under en sån kort tid i hela mitt liv, bara en sån sak. Sen att få göra det med de man tycker mest om, sinnessjukt.  NÅGOT säger mig dock att jag behöver nya benskydd. Hittade ett par på valhalla som bara är som två skal, tyckte de var balla och att de var smidiga så jag tog dem. Har inte sett kopplingen mellan blåa ben och nya benskydd förrän jompa påpekade det häromdagen på matchen och nu förstår jag ju sambandet. Istället för att skydda så blir det liksom en extra effekt när någon sparkar på ett hårt skal som träffar mitt ben. Högra benet längst upp kan man nästan se vart jag har haft benskydden för där är det som mest blått. Ja, man lär sig!

"Jamen det är klart att han har ramlat i forsen, det där inte människorov Per, han har ramlat i sörru.

En äldre man har blivit huggen i halsen- det där är en knarkare som var ute efter pengar och fick en snetändning! Jag öser på och är så pass övertygande i mitt tomma snack att jag lurar både Per och mig själv. Efter 30 min efterlysttittande har jag pratat på så mycket om olika fall att Per börjar ställa frågor i stil med "Men kan hon , tjejen som bara stod brevid åka fast för det där också?" och jag som har lurat mig själv hör mig själv svara "njaaa, om jag säger så här, i första hand vill de nog ha henne som vittne men det är klart att hon har ju skyldighet att rapportera"..sen kommer jag på mig själv och viskar knappt hörbart: -

.. tror jag...

Det har rullat in flera presenter den senaste veckan, kul med presenter tycker jag. Framförallt KUUUUUL med presenter som är topp-presenter. Idag fick jag den här grymma tischan av min vän dammis. Life is good står det , svinball t-shirt med schyssta detaljer, t.ex. en text i ryggen om livet och sen en liten lapp på sidan där det står "Do what you like, like what you do". Jag är värsta suckern för såna här hyllningsplagg med massa symboliska texter riktade till fotbollen eller livet, får mig att känna mig mer som mig. Ungefär som när man var yngre och det var viktigt att man fick spela sin musik, för att visa att det här är jag, sån här är jag och det här tycker jag om, vet ni den känslan? och sen nästan en stolthet när ingen eller bara någon enda håller med om att det är bra musik. Man känner sig personlig och egen. Jaja, mycke surr blev det nu men här är tischan:

Idag när någon frågar "är du laddad?" så är första känslan fortfarande ett litet sting i magen , som en omedelbar reaktion mot de gamla medspelarna och deras föräldrar. Efter stinget i magen så sprider sig ett lugn och en trygghet, en vetskap om att jag alltid är förberedd och att jag visst räcker till. KLART SOM FAN JAG ÄR LADDAD! Jag har förberett mig i ett helt liv för att vara laddad när det är match.

Någonting säger mig att jag har uppförsbacke i nästa laktosdebatt, bara att hoppas på att han hinner glömma.

Bilder från matchen av Per Montini:

Jag föddes med en jojo brevid mig och sedan den dagen har jag alltid haft en jojo fäst vid finget. Det har varit tufft ibland, många människor som har blivit irriterade över att behöva hälsa på jojon varje gång de hälsar på mig och det kan jag förstå. När jag äter kebab eller korv med bröd så ställer jojon också till det men det är ett liv jag har valt och jag skulle inte byta det mot något annat. Här är en bild på mig när jag var liten och sov med jojon.

Jag har ju alltid känt att jag har haft jojandet i mig men att jag skulle kunna bli riktigt bra förstod jag nog först när jag var 16 år gammal och mamma sa till mig "bra Lisa". Då insåg jag att jag skulle kunna bli rikitigt , riktigt bra.

hm..svår fråga, det finns ju SÅ många trick, alla med sina egna finesser och sin egen lilla charm. "Gå ut med jojon" och "gå ut med hunden" är två trick som jag gillar att göra och som jag vet att jag gör bra. Här en bild på när jag kör "gå ut med hunden":

Träna, träna och träna. Det finns inga genvägar. Om snöret skär in genom huden för att du har jojat så mycket så har du ändå inte tränat tillräckligt. När snöret når in till benet då vet du att du har varit flitig.  och har roligt för det är det viktigaste (red. anmärkning)

Men tack, jag vet! men ändå gulligt av dig, tack!

"du, du sa att målet var att komma tillbaka från din korsbandsskada efter 4,5 månader, att du har gått i 3 mån nu och att du hade hört att Frida Östberg kom tillbaka redan efter 3 månader, det stämmer inte. Frida Östberg kom tillbaka efter 3 mån och 21 dagar så du har fortfarande 21 dagar på dig, det fixar du, du klarar det!

För mig visade Richard Holmlund en väldigt varm sida när han kom fram till mig och sa de där orden för drygt ett år sedan. När man går in med en uttalad negativ inställning krävs det ett enormt mod för att ändra sig och för att våga kommunicera ut sin förändring . Richards ord kom från hjärtat och jag kände hela vägen in att det låg väldigt mycket bakom det han sa, det var som den största komplimang jag kunde få fast allt han egentligen uttalade var "du fixar det".  Det var ett starkt möte och det påminde mig om att allt faktiskt inte alltid är vad det ser ut att vara. De bröligaste kan också vara de mjukaste. Hoppas du har det bra däruppe Richard , nu slipper du iaf långtråkiga tränarkonferenser!

Vi går på ett flyg nu men innan jag kliver på vill jag bara säga JAAAAARÅÅÅÅÅ!!!