-EKEN på äventyr- häng me!

känslohelgen del 1

I fredags var vi på Camilla och Fredriks bröllop. Så otroligt fina, vilket par!

Jag, per och soffan åkte bil ut till kyrkan på orust. Vi åkte i god tid tyckte vi själva men efter några missade avfartsvägar och ett stopp för att hindra mitt och pers sjunkande blodsocker från att skapa en obehaglig stämning så kom vi till kyrkan 6 minuter i 1, dvs 6 minuter till godo.

Jag var lite orolig över att jag skulle bli känslosam i kyrkan och tänka massa på pappa men fick inga såna känslor alls. Det kändes bara bra och roligt och innan valpens syrra skulle sjunga sista sången , som en avslutning så tänkte jag "varför skulle det vara jobbigt att vara på bröllop bara för att pappa inte finns? knäpp tanke av mig" sen blev jag helt skrattig inombords. Sådär bubbligt skrattig, nästan bita mig i tunganskrattig för det kändes så roligt alltihopa. Så är det dags för en sista sång, sjungen av valpens lillasyrra som har en grym röst (verkar som om en grym röst kommer med efternamnet schough). Musiken börjar spela och jag får direkt en otroligt stark känsla i hela kroppen, en känsla som liksom bara griper fast i en. Jag känner igen den här musiken. Vilken låt är det här? FAAAN Tracy Chapman, the promise. Har lyssnat på den här låten en miljon gånger när jag har tänkt på pappa. Från småskratt till tokgråt. H-te! Direkt efter låten ska Camilla och Fredrik gå ut ur kyrkan och då möts de av en snoret-rinner-mascaran-också-men-ändå-leende-tjej. Haha..måste ju ha sett för rolig ut.

Sen var det dags för träning i gbg för mig innan jag kunde ansluta till bröllopsfesten. En otroligt fin dag med fantastiska människor, tacksam över att jag fick uppleva den tillsammans med dessa! Hoppas jag kan få tag på några bilder som jag kan lägga ut på bloggen för de var så himla fina, de borde visas upp helt enkelt.

Lyssna på den på the promise på youtube om ni inte vet vilken det är. bra text. lite för bra:-)

Så härligt å höra hur det kunde upplevas från motsatt håll. Såg dig allt när vi gick ut, tänkte att hos ek kan jag söka stöd å inte bryta ihop. Icke!! Hade du suttit närmare gången hade jag fasen kört high five med dig! PUSS

Det är min allra bästa låt i hela världen och jag har sagt i alla tider att jag ska ha den på mitt bröllop, för att jag älskar den. Så säger tanten som skulle spela orgel/piano/whatever i kyrkan på vårt bröllop att den kan hon inte spela. "Ehh, nähä, men fixa det då" känner jag men säger bara "Nähä, då får vi väl ta en annan låt då". Varje gång jag hör den låten nu efter bröllopet tänker jag att det är vår bröllopslåt, fast det verkligen inte är det. Skittant.



Vad härligt med härligt bröllop, bröllop är bästa festerna! :-) Kram!

camilla: haha..sorry för den, nästa gång lovar jag att hålla ihop bättre;-)

Jennie: Är det sant? fan va sjukt! Men jag tycker det är svinskön inställning att ha det som er bröllopslåt ändå..haha..är peter också med på det? tanten borde lära sig den låten till andra som vill ha den. men du kanske kan få den på begravningen? det funderar jag på. högtidstillfälle som högtidstillfälle liksom.

Hahaha, nej det är verkligen bara jag som är med på det, men Peter har allt blivit lite indoktrinerad av mig och mitt Tracy-tjat så han brukar prata om "den där låten som är så lugn och hon liksom visksjunger", så om jag jobbar lite till med honom kommer han snart tycka samma! VI kan ju kanske spela den när vi firar någon lång bröllopsdag, typ 50 år eller så. :-)

Ja, jag sa faktiskt det efteråt och så nu när vi var på Alex begravning i våras, så att Peter verkligen vet att jag vill ha den på min funeral så att han inte väljer någon av sina egna låtar då. Då blir det typ sjung för gamla djurgårn eller något med eminem och det vill jag faktiskt inte ha på min begravning.

Nu går jag off topic känner jag lite här, som vanligt, ledsen för det. ;-)