Ikeahandlaren/uberduktigatjejen/martyren

När jag kom hem och hade burit in allt så började jag fixa och dona och när jag fixar och donar i hemmet känner jag mig uberduktig, när jag känner mig uberduktig så kommer ofta känslan av att det är synd om mig som tvingas vara så duktig och då går jag på en minut från att vara den duktiga till att vara martyren. Martyren suckar och äter ingen lunch för hon har inte tid att äta lunch när hon tvingas plocka så mkt i lådor och fixa och dona. Martyren pratar högt med uffe om "Per som bara åker runt och kollar på fotboll" och till slut får martyren akut näringsbrist, svält eller om det bara är blodsockerfall men hursomhelst blir hon så svag att hon ramlar ihop i soffan och knappt kan svara på tilltal när Per kommer hem och frågar varför hon ser så svag ut.
Kommentarer
Postat av: LenaMorsan
Bra gjort ändå!IKEA är ju asjobbigt.Men äta bör du,annars surar du.
Postat av: Camilla
Som granne med Ikea tog det inte lång tid å konstatera att en liten futtig kasse ALDRIG räcker. Bra Lisa. 28 år å u blir bara visare ju äldre du blir. Vi är lika där.
Kommer säkert inom en snar framtid att vilja besöka ditt/ert nybildad hem
Kramkram
Bilden?!
Postat av: Anonym
Nybonade. Kan den sluta stava åt mig?!
Trackback