-EKEN på äventyr- häng me!

en prövning,,,

Vi håller ju på och rensar i lgh. Igår var det 5 lådor som stod utanför dörren som absolut skulle bort enligt per (och han hade ju kanske egentligen rätt eftersom det var folk som skulle komma och kolla på lgh och då ser det lite otrevligt ut med bråte utanför dörren). Det dumma var att min matklocka ringde tidigt igår , redan vid 11-tiden och lådorna skulle bort innan lunch så vid 11.10 började jag bära lådor ner tre trappor och vidare ner i cykelrummet. Jag sa till per att gå ut med uffe så slipper vi göra både och innan mat mat mat.

När jag kommer ner i cykelrummet med första lådan är jag helt svettig och tänker "jävla per som bara går med uffe". Kommer in och ska ställa ner lådan och ser hur mkt grejer somhelst som står och tar upp halva cykelrummet. Inser efter visst detektivarbete att grejerna är våra och därför måste ha burits ner av Per. Per eller uffe.  Får dåligt samvete över att Per eller uffe har burit så sjukt mkt grejer och jag bara har burit ett par lådor. Springer upp för trappen och hämtar låda 2 och 3. Inga problem, går smärtfritt. Upp för låda 4 och även den går bra. Glömmer nästan att jag är hungrig och får känslan av att jag är ganska duktig ändå. Per ska vara glad över att ha en sån duktig tjej. Det finns ju såna tjejer som inte bär ngnting, per ska vara nöjd med mig. Nu är klockan nästan 12 och matklockans har tvångs-snoozat 7 gånger varför jag börjar känna mig svag. Kör ett mantra i huvet på vägen upp för att hämta sista lådan: en låda till sen mat, en låda till sen mat, en låda till sen maaaaaaat........

Lyfter upp sista lådan och den är LÄTT. SÅ otippat, trodde den skulle vara tung, såg tung ut men den var bara stor, inte tung. Jihooo! Tror jag glädjenynnar på matsången ner för trappen. Jag är Lycklig, jag är stolt, jag är inte värdelös, jag kan hjälpa till och göra saker som underlättar för per. Men så händer det här, sista trappen, sista lådan:

Botten på lådan går sönder. Det var som en film, allt liksom rann ut ur lådan och då hajade jag varför den var hyfsat lätt. Finaste stora poslinsgrisen, en ful porslinstomte, två lampor med lampor i, två tavlor och ett gäng papper. Småsplitter över hela trappen. Som tur var kom per precis tillbaka med uffe så jag slapp jobba ensam. Stackars per. Because I am worthless...... Sen när Per kommer säger han: "du måste hålla under lådan nästa gång". Men tack för tipset, svinbra verkligen, hade aldrig kommit på det själv utifrån dagens erfarenhet.

Åhh nej, jag lider med dig- det är som att man aldrig får vara duktigt enough liksom! Men du var jätteduktig och det var inte ditt fel att lådan gick sönder och tänk på att även om du hade hållit under lådan redan från början kanske den hade försökt gå sönder och så hade du hamnat i någon konstig bärposition och det är ju inte alls bra för din sargade kropp. En ful porslinstomte hit eller dit, det är nog inte hela världen. Hellre den än dig, såklart, it was meant to be.



När vi flyttade förra året var jag skitstolt över att jag bar två flyttkartonger i taget uppför alla fem trapporna och sen var jag fasen lite sur på Peter för att han inte bar lika mycket och var lika stark som jag och sen var jag skitstolt (och kanske lite väl högljudd) över att jag var starkast i hushållet. Då lackade Peter och brottade ner mig. Man kan vara stark på olika sätt och det verkar som att alla styrkorna behövs.



Tack för morgonens skratt!

Kram!

Bättre att ha tappat en låda

än att ha tappat suget.

Hahaha jag gillar hur du tänker jennie hahaha klart det är bättre med lådan än med mig, jag tänkte aldrig så stort, Tack för att du fick mig att haja:-) och stackars lilla Peter..haha..eller lilla, det får man ju inte säga om sina killar men stackrs Peter:-) och dig!



Loa: såå sant! Bra snack!