Lyssnar på Peter Lemarc när han sjunger
"resorna blir aldrig nånsin som man planerar dem, trots att man tror sig äga varje stund". Fan va bra. Det händer grejer på vägen, man anpassar sig och livet knatar på. Förändringar sker snabbt men vi människor är fantastiskt flexibla. Vi kämpar emot allt vi kan, sörjer, minns och går runt med ett hål i hjärtat. Vi undrar om man kan leva vidare med ett hål i hjärtat och vi funderar över vad det är för mening med att de bästa plötsligt rycks bort men i slutändan
ger vi efter för livet. Kanske för att vi inte har ngt val men det har vi ju så slutsatsen är att vi vill. De flesta av oss nästan jämt. Jag tycker det är ett fint bevis på hur bra livet faktiskt är, det borde vi fira oftare. Celebrate life fuckers!
